Högrevsburgare med tjocka skivor rökig bacon. Mums...
Ligger och jäser i soffan efter en galet smaskig middag. Känner mig nöjd med dagen.
Jag har storstädat min tvättstuga. Plockat ut varenda grej. Dammat av allt, städat undan onödiga saker, slängt ännu onödigare prylar och ställt tillbaka det som verkligen ska stå där. Så nu är det rengjort och snyggt och prydligt. Mycket nöjd!
Ett födelsedagskalas har också hunnits med. Lite tårta och socialisering så där i största allmänhet. Samtal med lärarinna om mina 'krav' på skolan. De är inte för höga. Tack!

Det som däremot inte blev av var mitt styrkepass. Ångest över det pyr svagt inom mig. Men jag vet att det är dumt.
Min rygg värkte redan när jag vaknade. Så att ställa sig och göra marklyft och knäböj då är ju idiotiskt. Men ändå. Suck...
Nu hoppas jag på en bra film och en skön natts sömn.

Vaknade med en väldigt trött och öm rygg. För att inte säga smärtande.
Jobbar hela morgonen med mängder av olika uppmjukande övningar och får två små människor att vandra på min rygg. Det är otroligt skönt!
Nu blir jag såklart nervös över dagens planerade marklyftspass. Får se hur det artar sig. Klockan har ju faktiskt bara slagit nio.

Hittade ett minne på facebook. Ett foto från tre år sen. Känns som en annan livstid.
Jag har ju prioriterat styrka det senaste året, eller åren är det nog nu, men innan dess var jag en rätt duktig löpare.
Inte för att jag kände det då. Man är ju aldrig nöjd.
Jag gillar löpning. Jag älskar faktiskt att springa! Astmatiker som jag är. (Riktig läkarutredd, inte nåt hittepå pga dålig kondis.) Det ni.
Och nu är jag igång igen och börjar känna irritation mot detta att man alltid prompt bara får rikta in sig mot en sak! Jag vill köra tung styrketräning med mål att bli starkare OCH jag vill springa med mål att orka springa längre. Inte fortare, det kvittare hur fort. Jag vill orka springa långt!
Är det så himla 'fel'? Är det verkligen en omöjlighet?
Äh. Jag gör ju ändå som jag vill.

Sen tränar jag ju judo också. Men det räknas inte.