Gårdagens middag bestående av pizza och tårta till efterrätt gjorde verkligen sitt för dagens pass i gymmet!
Helt underbart kändes det.
Böjen som varit lite nervig på sistone, sen jag kom igång med löpningen igen, gick otroligt stabilt och kontrollerat till. Kände mig stark och lugn!
Jag vet inte om det är mitt psyke som spelat mig ett spratt gällande just böjen i kombination med löpningen. Jag har haft en stark rädsla för att löpningen ska göra mina böj försvagade och kraftlösa. Att jag saboterar för mig själv bara för att jag lufsar omkring utomhus två gånger i veckan. Behöver det vara så?
Kan det inte ge mina ben en uthållighet? En kompletterande träning?

Hur som helst. Idag kändes det kanon och jag gjorde med lätthet den progression jag önskar. Vilket får mig att fundera över mina måltider.
Mina halvdana sallader till lunch kanske borde förbättras något. Jag är ju inte någon älskare av att fixa en lunch till mig själv i min ensamhet. Då skrapar jag bara ihop gårdagens salladsrester och slänger på ett ägg, typ. Kanske lite skinka också.
Så förbättringspotential finns.

Nu tänker jag käka upp de pizzabitar jag inte orkade igår.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...