Efter en spontan slå ihop våra påsar-middag så här på fredagskvällen kommer jag hem till mina stora muskutörer som valde att stanna hemma och fixa middag själva. Tänk! De kan det!
Synen jag möttes av när jag kliver upp för att säga 'Hej' och 'God natt' i samma andetag var så mysig. Som tagen för ett årtionde sedan men förstorat till realtid sitter de bredvid varandra med mängder av lådor runt sig och bygger Lego så det rasslar öronbedövande om det!
De är i säljartagen. Tjäna pengar vill de och vissa Legon är inte intressanta längre. Nu var det visst Dinosaurier som efterfrågades.

Mmmm. Mammas hjärta smälter.
Tänk vad tiden går fort.

Visste ni att träd kan sjunga?

Sitter just nu och lyssnar till morgonens operett, kallad 'Första Hösten', framförd av Baksidans Alla Växter och dirigerad av Vinden. Otroligt vackert!

Björken med sin rasslande ton som liksom vill överröstar allt. Tar varje tillfälle i akt för ett solo. Aspen som står längst bak får inte mycket utrymme men har ändå ett kraftigare och dovare läge. Förhöjer utan större kraft.
Barrväxterna, från den stora, glesa granen på vänsterkanten till de överväxta tujorna på andra sidan, raspar till när det behövs, framför allt vid crescendo. Och mitt ibland allt annat löper klättervildvinet, som en sammanbindande enhet ligger det som ett mjukt band om hela ensamblen.

Nu tar de i! Vinden kastar med armarna och björken slänger med både röst och sitt blonda hårsvall, straxt faller de övriga in. Asken låter sin ton vara det som rinner ut som avslut.
Dov. Tyst. Stilla. Vispande med krongrenarna.

Lyssna.
Träd kan sjunga.

Finns det något värre än att inte kunna sova? Att bara ligga och vrida sig och riktigt känna hur sömntiden krymper mer och mer. Hemskt!
Igår hade jag en föreställning av att jag skulle dimpa i säng efter judoträningen och med lätthet falla i sömn på bara någon minut. För så brukar det vara. När jag tränat och är alldeles matt i hela kroppen brukar jag somna hur lätt som helst.
Men inte igår.
Istället kände jag hur det kröp i alla muskler och hur jag än låg kändes det inte riktigt bekvämt. Det gick inte att slappna av!
Så denna natt blev det nog på tok för få timmars sömn. Enda positiva med det är väl att det torde gå bra mycket lättare att somna ikväll då.

Så satt man här igen.
På den svarta och orange dojomatten. En hel sommar har gått sen jag var här med tränande barn senast. De har fått frågan om de vill träna då och då, men aldrig velat. Och jag hävdar bestämt att barn och ungdomar måste få möjlighet till ledighet även från fritidsaktiviteter! Röra på sig kan de göra på annat sätt, men om de aldrig får en naturlig paus ibland kommer snart en känsla av tristess och straxt där efter känslan av krav. Och då är det inte roligt längre.
Idag lät jag barnen veta att idag tänkte jag faktiskt gå på judo. För idag var jag sugen.
Sen tog det inte lång tid förrän nioåringen också ville gå. Ville gå alldeles väldigt. Så där så han stod och hoppade i hallen en timme innan det var dags!
Så. Ett sommarlov. Sen var lusten tillbaka.

Så. Nu har jag gjort mitt. Nästan.
Sitter med en nogger och kaffe i solen och tar en paus. Enligt mig själv, en välförtjänt.
Fyllt kylen med det vanliga och fixat grunden till kvällens middag. En köttgryta som redan hunnit koka två timmar, och många fler blir det. Ordnat tvätten i fina högar och fått ut tre små grisar på cykeltur.
Nu väntar mer grytfix, men det kan vänta ett par timmar till, och renbäddning av min säng. Fast det krävs ett stort lakan till det. Och det är i tvättmaskin.
Vi har ju en redigt stor säng, tre stycken ihop för att vara mer bestämd. Och så många stora lakan har vi inte och de andra har visst hamnat i båten. Så då får man snällt tvätta.

Jag har börjat köpa mig fri.
Betalar för städhjälp. Inte en helstädning av huset topp till tå, utan det är framför allt rengöring av två badrum och en toalett plus golven på nedre plan det handlar om. Just att slippa detta förenklar min vardag enormt!
Det kan ju tyckas som en enkel uppgift att klara av på egen hand, men det tar ungefär två timmar. Och när man har en tvättstuga som ska hållas rullande konstant utan att det blir stopp någonstans i flödet mellan smutskorg och renkorg, ett kylskåp som måste hållas fyllt och magar mätta gör dessa två timmar ganska mycket. Hur som helst är det väldigt skönt att slippa!
Till saken hör att jag har några söner som gärna tjänar pengar. De får i ärlighetens namn inga jättesummor i månadspeng och blir väldigt glada för några extra ören i plånboken, eller på kontot snarare.
Men sjuttonåringen njuter inte av tanken på att skura alla badrum och femtonåringen vill hellre tjäna pengar på något annat. Fjortonåringen däremot är en blivande Joakim von Anka och vädrar guldmynt på långväga avstånd.
Han. Han vet hur man jobbar för pengar.
Så tacksamt slipper jag två extra timmars städ. Och tacksamt tjänar gossen lite extra pengar.
Win win.

Det skymmer.
Åkrarna är till bredden fyllda av en sjö av dimma. Tjock som filmjölk rinner den över bredden. Tar sin plats så självklart och ångerslöst. Alldeles frimodigt låter den sina yviga kanter breda ut sig som de vill.
Jag åker hemåt nu.