Kaffepaus i hammocken.
I köket stökar elvaåringen omkring med bunkar och kavlar. Ska visst bli gifflar om jag förstått det rätt.
Startade andra veckan på lågrepsperioden med lite pressar och känner ännu en enorm lättnad att bara behöva jobba i fem till åtta repetitioner. Det gör att jag känner mig stark! Jag får ta i på ett helt annat sätt än när jag måste kämpa med pannbenet för att få upp en låg vikt en tjugonde gång. Mycket roligare!

Idag ville lilleman till judon igen, vilket betyder att middagen måste ätas senast halv fem. Så nu börjar tidspressen åter dra igång. Jag som nyss välkomnade vardagen börjar redan sucka!
Men så är det. Inget ont som inte har något gott med sig.
Eller tvärtom för den delen.

Finkammade skolbarn står på rad i korridoren. Väntar med spänning på de nya fröknarna. Mammor står och fnittrar nervöst sinsemellan. Det är 'Tänk vad stora de blivit!' och 'Ja, tiden går ju så fort!' lite från alla håll en dag som denna.
Äntligen kommer de. Två nya fröknar med glad leenden och välkomnande kroppsspråk. Det hälsas i kö och tas i hand och presenteras för glatta livet innan vi till slut kommit på plats inne i det organiserade klassrummet. Komplett med välkomsttext på tavlan, alfabetet i storformat straxt under taklisten och månadstavlan, med lika många kulor på snöret som antal dagar har passerat i den aktuella månaden.
Augusti. Den kom så fort. Lika plötsligt som alltid dök den upp bakom hörnet av Juli. Och nu är sommarlovet slut och skolan igång.
Men det är mysigt med skola. Och skönt med rutiner och normalitet igen.
Välkommen Vardag säger jag.

Skjortor framhängda och små gossar nedbäddade. Imorgon börjar skolan
Tre små grisar får nya lärare och jag är ytterst nervös. Bra lärare växer inte på träd. Inte i vår skola i alla fall. Tror att ungefär hälften var behöriga förra läsåret och de slutar på löpande band. Inget av detta ingjuter någon bra känsla.
Nu kommer nyexaminerade lärare in och jag hoppas verkligen på det bästa. Hoppas på lärare med starka och fyrkantiga förhållningsregler. För daltandet som pågått så länge ger jag inte mycket för.
Om ett barn knappt får en tillsägelse när de struntar i att komma in efter rasten, spolar ner kompisens kläder i toaletten eller dänger någons huvud i väggen, hur i helsicke ska de då klara av att bli bra samhällsmedborgare?
Nervositeten finns inför skolstarten imorgon. Mest hos föräldrarna tror jag.

-'Gå till flickan där.', manar mamman sin lille son för att få honom att fortsätta framåt. Jag ler så barnvänligt jag kan för att inte se så läskig ut medans jag inombords faller ihop i en häpen hög av skratt. 'Flicka!?' Ja, det kan vara jag det, som närmar mig nästa tiotal med stormsteg. Och inte alls utan ångest...
Men 'flicka', nej det var nog bra länge sen.

Efter att ha blivit avlöst och hemskickad efter avklarad jobbhelg kom jag snart ut på min lilla löprunda. En av de nu för tiden högt efterlängtade. Jag får verkligen bita ihop för att inte ge mig ut oftare, vilket jag inte tillåter mig själv av ren återhämtningssyfte! Jag må träna mycket, men inte utan kontroll.
Idag stod det hur som helst ett progressionspass på schemat. Tio minutersintervaller i stegrande tempo. Första intervallen gick ju så långsamt att jag höll på att krypa ur skinnet! Men det ska ju vara upplagt för just mina hastigheter så jag gjorde vad jag kunde för att hålla nere tempot. Det värsta är ju nästan den löjliga pressen på sig själv i vad man tror att alla andra ska tänka. Äh, vad tusan! Ingen vet ju vad jag har för plan heller! Kanske ska löpa på så här i tre mil!?
Men sista intervallen var skön. Då kunde jag ränna på in till slutet. Och skita i att hålla 'rätt' tempo.
För det var fortfarande för långsamt.

Så är första träningsveckan på lågreppare gjord. Var lite rädd att de tunga vikterna skulle köra slut på mig, men det är ju tusen gånger jobbigare att köra på lägre vikter i tjugo repetitioner än tungt i fem.
Nu låter det som att jag aldrig jobbat på höga vikter förut och det har jag ju. Men jag brukar köra på rep om 8-12 eller om 15-20. Nu kör jag 5-8.
Huvuduppgiften, baslyften, kör jag alltid på 3-5 rep. Men de andra övningarna sen, det är dem jag försöker periodisera.
Och detta med få reps gillar jag verkligen! Går snabbt och jag blir inte alls lika utpumpad. Jag orkar hålla fokus och får till en trygg, stabil och perfekt teknik konstant.
När jag kör benpass med mark och böj vill jag däremot inte köra samma tunga övningar varje pass. Utan när det är böjdag byter jag markövningen till sumovarianten och när det är markdag bytte jag böj till frontböj. För att få något annorlunda.
Och det väl just att göra något annorlunda ibland som är hela grejen.

Kryper ner i min obäddade och härligt fluffiga säng bara för att märka att den är belamrad av Gosegänget. Det är Nöffis med Lisebergskaninen, Batman, Ewok, T-rex, sjörövarnallen och två Pokemon. (Only God knows their names.)
Jag får snällt pallra mig åt sidan. Tur vi har stor säng!
Förstår inte hur lilleman klarar av att bogsera omkring på hela denna liga. Tycks behövas en hel resväska för att kunna få med sig hela gänget från plats till plats.

Lördagsfilmen valdes av storebror. Det blev Herkules. Ett skönt val en skön lördag! Kravlöst och avslappnat.
Fadersfiguren sorterade Lego medans vi övriga kurade ihop oss med godis framför tvn. Gossmor valde glass.
Jag är inte jätteförtjust i godis. Inte lösgodis i alla fall. Visst jag gillar snickers men är det nåt jag verkligen älskar!, så är det glass. Chokladglass. Ben & Jerry's.
Det. Det är lördagsgodis.

Om jag ansåg att dagens viktigaste mål var frukosten, så ansåg tydligen lilleman att det viktigaste målet för dagen var att åka och köpa lördagsgodis! För jag hann knappt innanför dörren efter dagens avslutade arbetspass innan han flög i armarna på mig och utropade 'Nu! åker vi och köper lördagsgodis!'
Jaha ja, sagt och gjort. Måste bara få i mig en kaffe först.

Jag är så nöjd med att jag lyckats få till en bra frukostrutin och att jag klarar av att hålla den. Havregrynsgröt känns som en stadig start på dagen och min mage gillar det verkligen. Just nu kör jag med fiberhavregryn, inte riktigt lika gott, men en variation.
Jag försökte mig på denna frukost förut också fast i en hårdare variant, utan någon som helst sylt eller liknande och minimalt med mjölk. Det grejade jag inte. Blev för kravfyllt och förbjudande.
Nu tillåter jag mig både sylt och mjölk så det blir gott. Vitsen för mig är att komma förbi mackorna. Som den brödoholic jag är är det just brödet som jag vill ha bort. Min mage trivs inte med stora mängder bröd, om med något över huvudtaget. Knäcke går bra, men inte mjukt bröd.
Så grötfrukost. Det är min melodi.