Direktlänk till inlägg 30 augusti 2017
Judotränare. En del av mig och min vardag.
Men jag tog ett egoistiskt sommarlov och höll inte ett enda pass på hela sommaren. Ibland måste man vara egoistisk. Tillåta sig att göra som man vill helt för egen del. Utan att vara snäll.
Fast det kan vara svårt att ta klivet tillbaka när man varit borta så länge. Det är som att man blir rädd att man glömt allting.
Idag var jag dock på plats igen. Utan någon jätteutvecklad plan, enstaka ideer var allt jag hunnit skrapa ihop.
Det brukar ändå inte spela någon större roll hur välplanerade pass jag kommer med. Det blir i alla fall alltid något annat.
Så även idag.
Efter en hel dag i skolan bar jag på en del frustration över bristen på fast inramning och konsekvens, så jag blev nog fyrkantigare än vanligt. Men det behövdes.
Jag anpassar och formar sen så gott som alltid träningen efter vad barnen ger mig. Ser vad som behöver jobbas på och utgår från det.
Och idag kändes det bra. Och då får jag väl känna mig nöjd.
Det var roligt att vara igång igen.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|