Hemkomst är alltid tudelat.
Lite skönt att komma hem till en förvirrad tro av lugn, men insikten om allt som måste göras infinner sig ganska fort.
Tvättar har fixats och bildäck har bytts. För första gången har jag faktiskt bytt sju däck på egen hand!
Med övervakande handledare naturligvis, fast det var jag som gjorde jobbet. Så nu skulle jag klara av det själv om det kniper. Och det är en rätt skön känsla.

Veckans sista styrkepass fick jag också avklarat. Höjde och fick till två femmor på 48kilo i bänkpress.
Så himla nöjd!
Femtio kilo känns inte alls långt borta och jag börjar bli sugen på ett maxtest.
Jag tog en enkel på 50 för ett halvår sen och den bör ju ligga närmare 55 nu i alla fall.

Vaknar tidigt av att toadörren står och trummar mot karmen. Båtens vibrationer sprider sig.
Alla sover medans mörkret utanför fönstret går mot ljus.
Klockan är bara halv åtta, till jag inser att den ännu är på Finsk tidszon och ställer om den. Halv sju. Jag som för en gångs skull har sovmorgon.

Men pigg som jag är gör min längtan efter dagen att jag inte vill somna om. Börjar bli sugen på frukostbuffe. Den är det bästa med resor!
Jag håller fortfarande på veckans målsättning med att få bort frukostmackorna. Och det är knappast nåt problem på en buffe.
Äggröra, korv och bacon. Mums!

Efter en iskall dag i Helsingfors krävdes liten tupplur för att få den här katten på fötter igen.

Med minuter till godo rusar vi in på terminalen. Att parkera bilen visade sig vara en stört omöjlighet. Man kan tycka att en hamn där många tusen människor dagligen vill lämna bilen ifrån sig för en liten enkel ledighetstripp borde ha plats för att husera en enorm mängd bilar. Men icke!
Till slut rann tiden ur handen på oss och vi blev tvungna att ta den enda kvarvarande platsen tillgänglig, naturligtvis en hiskelikt svindyr. Och längst bort.

Vi fick börja vår mysresa med en löprunda. Springandes tog vi oss hela vägen fram till incheckningsdiskarna och fick våra hyttnycklar.
Sen kunde vi pusta ut.

Kryssning med Silja Symphony.
Nu var det ett tag sen men vi är knappast obekanta med denna resa. Alla känner sig som hemma och de äldsta rör sig obekymrat runt fartyget. Det är en skönt avslappnad känsla och vi alla känner samma mysiga stämning.
God middagsbuffe med något som passar alla och mycket att titta på.

Speciellt till kvällen.
Uppe på taket till puben längst bak i aktern var en stor scen iordninggjord och prick klockan tio klev han fram.
Måns Zelmerlöw.

Mamma nöjd.

[Bild]

Minsta snöflinga och de små barnen blir som galna. På med varenda ytterplagg de lyckas rota fram och ut bara. Nu ska de åka pulka!

Inte en tillstymmelse till vitt blir kvar på marken men de ska göra snögubbe!

Förstår inte var de skrapade fram det ifrån, men tro det eller ej, en liten gubbe står på trappan.

Jobba några timmar och hemma långt före lunch. Alla barn är inte ens vakna och resten har inte klätt på sig.

Ute slaskar snöblask och en ihärdig vind får kylan att tränga in i märgen. Känner inte alls att jag är redo för nåt vinterväder. Tycker gott att det kan vänta några veckor till.

Det här året går så rasande fort.

Det är ett rent nöje att träna vår ungdomsgrupp i judo. De är alldeles fantastiskt trevliga och sympatiska individer allihop.
Och tuffa! Jag bombarderar dem med läskigt knepiga och svåra övningar och de kastar sig med lätthet in i allt jag föreslår och kämpar med liv och lust för att lyckas. Ibland tycks det stört omöjligt, men oftast går det.
Viktigast av allt - de vågar prova!

Vår huvudtränare är en av de två som startade hela vår förening en gång för många år sen. Då var han den enda med högre grad i judo, han är ju svartbältad sen länge, men från början fanns endast två tränare till med lägre grader som hjälpte honom med träningarna.
Det är han som lärt upp mig från allra första start. Som lärt upp alla mina barn.
Han har graderat mig successivt genom åren och ständigt manat på mig när jag kört fast. Som trott på mig och pushat mig ända tills jag lyckats.
Det är han som är en stor del av mitt ökade självförtroende, som fått mig att inse att jag kan mycket mer än jag tror.

Med hans hjälp byggde jag upp mig själv som judotränare för barn. Jag satt intill honom som hjälptränare och han stöttade mig i att känna mig stark i en tränarroll.

Idag hade jag så ansvaret för de äldsta ungdomarna i vår förening, ett träningspass som så många andra.
Jag satt som tränare och intill mig som hjälptränare satt - min lärare.
Plötsligt satt vi där med ombytta roller.

Livet.

Regnet smattrar mot fönsterbrädet vid köksfönstret och på väderrapporten talas om snö. Vet inte vad jag ska tycka.
Trivs rätt bra med regn och mörker. Tända ljus och gosiga filtar är så mycket mysigare då.
Snö...kan gott vänta till närmare jul.

Idag provades havregrynsgröt med kokos till frukost, efter tips från vännen. Tja, helt ok. Men det kan vara smaskigare med äppelmos. Håller mig undan det ett tag till.

Har köpt in keso för att prova inför arbetspassen. Vill inte behöva stressa med gröt klockan tre på morgonen.
Ska bara kolla vad som gör sig bäst till en kesofrukost.
Säkert något fruktigt.