Gymnasievalet.
Så har jag suttit på mitt andra informationsmöte om detta, och fler kommer det att bli.
Denna mängd av inriktningar, program och behörighetsmöjligheter.
Det är enormt svårt.

Första steget är att komma underfund med vad pojken tycker om och vad han är bra på - rita och konstruera.
Sen tar vi det därifrån.

Det är knappt så jag tror det är sant!!
Men nu har jag så äntligen spräckt den mytomspunna vikten av 45kilo i bänkpress!

Började göra mina femmor på 45kilo och fick ihop mina fem set ganska problemfritt. Och eftersom jag vet hur rädd jag är för denna viktgräns tänkte jag att det är lika bäst jag gör ett set på ökad vikt direkt. Så jag bevisar för mig själv att det inte är några problem!
Så jag lade på ett kilo till och tröck upp den fem gånger till. Tjoff bara!
Knappt nån skillnad viktmässigt ju.
Där ser jag, vad var problemet liksom?

Underbart!! Nu går jag mot nya vikter.

Laddar med ännu en kopp kaffe innan det är dags att ta sig an bänkpressen. Känner för att jobba hårt idag.

Värmer mina iskalla händer runt kaffekoppen och kikar för första gången sen länge på Nyhetsmorgon. Cyklat med lillkillen till skolan och trots mössa och vantar är jag kall rakt igenom innan jag kommit hem igen.
Höstlöven pryder diken och luften är klar, det är riktig höst där ute.

Glädjen över att ha fått tjänsten jag sökte kryper sakta inpå. Förstår inte hur den tar sådan tid på sig. Känslor är obegripliga.
Kanske är det nervositeten i den långa väntan som gör att det blir svårt att ta in. Att ta in att jag faktiskt fick det.
Jag fick jobbet.