Måndag i en rasande fart.
Som vanligt.

September månad närmar sig sitt slut och jag har endast en månad kvar av min sommaranställning. Nya fasta tjänster är utlysta och jag var självklart en av de första att söka en.
Men denna eviga väntan tär på mig.

När oktober passerat har jag redan jobbat sex månader på denna plats och det har varit några av de snabbaste månaderna i mitt liv. Jag trivs enormt, vet att jag gör ett bra jobb och kan inte annat än verkligen hoppas att en av tjänsterna går till mig. Vet ju inte ens hur många det är.

Nåja. Tids nog. Om en månad borde det vara klargjort.

Tills dess jobbar jag vidare.

Nu börjar passen dra ut på tiden.

Veckans sista styrkepass avklarat. Och nu börjar det bli tungt. Det krävs längre vila mellan seten och allt tar plötsligt mycket längre tid.

Fick till fem femmor i bänken idag, så det kändes bra. Lägger nu alltid till tre set med dips som assisterande övning och hoppas att det faktiskt kan hjälpa till.
Knäböjen fick också en omgång assistövning med benspark och marklyften ökade jag till tre femmor istället för endast en. Det känns lite ynkligt nu när det blivit tyngre. Vill hellre stärka varje vikt ordentligt innan ökning. Tänker nog köra fem femmor även i den övningen före jag ökar till 85kilo.

Allt som allt kändes passet ok, även om det inte gav mig nån fulländad styrkekänsla. Men det är klart att ju tyngre det blir desto svårare blir det väl att känna sig stark.

Mitt mål har ju från början varit att lyfta/dra min egen kroppsvikt räknat på 63kilo. Det nåddes ju lätt i marklyften förstås, men knäböjen börjar ju också närma sig nu. 8kilo kvar.

Fast det är ju lurigt med styrketräning och sådana mål. För jag väger ju inte 63kilo längre. Man blir ju inte lättare av att bygga muskler.

Tystnaden ute till sjöss igår var enorm. Inte en båt hördes, inte en fågel och inte heller minsta fisk.
Men fikat på klippan smakade underbart.
En upptäcksfärd runt den pyttelilla ön tog oss över berg och förbi stenstränder. Vackert som det bara kan vara i skärgården.
Det var ett lugn som gick djupt in i själen.

En sådan dag behövs med jämna mellanrum.

Motorn mullrar monotont när vi glider ut från hamnen. Solen retas med sin frånvarande närvaro bakom molnen. Kanske, kanske inte.

Med badrumsrenovering och annat jox i tankarna är det svårt att få tid och lust till en helg på sjön. Men tiden rinner sakta ifrån oss.
Sommaren är förbi, även om säkert fler varma dagar är att vänta. Fast dem kan vi inte längre räkna med.
Så idag blir det en dagstur ut bara.

Fiskespöna väntar på användning och storgäddan lurar någonstans. Får väl se vem som hittar den först. Inte blir det sextonåringen i alla fall.
För honom fick jag inte med.

Spontanbesök på kvällskvisten.
Goda vännerna knatar in och gör oss sällskap vid köksbordet. Istället för en helkväll i soffan fick vi en supertrevlig stund med kära kompisar.

Fredagkväll och barnen rör sig som de vill i huset. Chips och popcorn står framdukat och ingen tid att bry sig om. Skön känsla.

Med knäna uppdragna till bröstet och huvudet hängande sitter liten lutad mot hallväggen nedanför trappan. Inlindad i sin grå morgonrock och luvan med sina små batmanöron hängande över skallen. Ser inte jätteglad ut. Men söt.

Hela klanen av storebröder har nu i tur och ordning kramats 'hej då' och gått till skolan. Efter sig lämnar de en liten som plötsligt får väldigt tråkigt i sin ensamhet.

En mamma kan aldrig vara fullt så rolig.

Stod inte ut två sekunder till!

Dagens gympass gick kanonbra. Mitt upplägg för att komma vidare i militärpressen visade sig fungera. Så idag lyckades jag få till mina tre set med fem rep på 30kg!
Sånt känns super. Och ger förhoppning om att någon gång kunna kämpa till mig mina ökade femmor i bänkpressen.
Ska. Vill. Kan.

Badrummet fixas vidare. Nu är det mannens fix med taket som pågår.
Och idag var det dags att sätta upp takgipsen. Japp.
Han sågade till och fifflade med håltagning och sen ville han ha hjälp att hålla upp dem mot taket.
Hmmm...
Alltså. Mina. Armar.
Skit så ont de gjorde! Musklerna skrek och vibrerade. Jag höll till jag inte hålla kunde längre. Inte två sekunder till.

Paus och upp igen.

Mina armar kommar vara döda imorgon.