Vilken låtlista vi fick ihop igår kväll. Gamla minneskapitel från ungdomens dagar bläddrades igenom i full fart. Det var låtar från åttiotalet och nittiotalet av vitt spridda artister. Superkul!

Då sällskapet var från olika årgångar blir det roligt att jämföra tidsepokerna. När någon rockade loss till en låt gick en annan och vaggade bebis till samma. Man får lite perspektiv på saker och ting på det sättet.

Jag och mannen träffades när en i sällskapet inte ens hade börjat skolan till exempel. Men vad gör det i dagsläget? Men finner varandra och gillar umgänget. Vad har då åldern för betydelse?

Idag väntar dock lite disk.

Så har vi tömt vårt gamla läskiga badrum och fått iväg allt skräp till tippen. Mycket skönt!
Nu får vi se hur vi bygger upp det igen. Enkelt men snyggt är min filosofi.
Det är barnens badrum det handlar om så funktionen går före allt annat.

Altanen har jag också städat och gamla trasiga pulkor har jag slängt, att jag inte gjort det förr!! Och nu ska det pyntas för kvällens kräftskiva.

Appropå det. Kanske borde åka och köpa några kräftor då...

Det är härligt klar och lite kylig luft utomhus. Frisk höstluft. Sommaren är därmed slut.
Men ännu kan varma dagar komma.

Igår kväll var det utbildning för mannen, sextonåringen och mig. Handledarutbildning för övningskörning. Nu börjar det. Alla steg mot vuxenlivet.

Läskigt att min lilla gosse är så stor, men samtidigt känns det så självklart. Han är ju där nu. Lång och ståtlig.
Och minstingen börjar sexårs.
För sjätte gången börjar jag om skolan! Känns som att jag kan detta nu. Är mer bekant med skolmiljön än flera lärare.
Själv har jag börjat jobba, efter sexton år som hemma-mamma. Vilken förändring från tio år sen!

Livet har onekligen vänt sig.
Det är bara följa med.

Note to myself; boka inte in en tre timmars teoriutbildning en sen kväll efter två halv fyra-mornar!

Zzzzzzzz...

Springer in på Ica straxt före stängning och rafsar ihop det som behövs akut.

Planen sprack idag kan man säga. Eller vi ville för mycket, kan man också uttrycka det som. Hur som helst hanns det varken med nån vettig middag eller inköp vid en bättre tidpunkt.

Fast det här gick ju det med.

Judomatcherna, OS, blev tre till antalet, och fler kommer men då sover jag. Och då min kära vän har kanalen och inte jag fick jag komma över till henne för att titta. Tur hon också gillar judo!

Och mannen stod hela eftermiddagen och rev badrum. Kakelplatta för kakelplatta.

Därför fick middagen bli vad den blev. Egenhändigt ihopsnickrade pannkakor av killarna själva. Men det går ju ingen nöd på dem, det är väl bra att de får fixa lite sånt ibland! Ansvar är bra.

Efter alla judomatcher lyckades judokompisarna i alla fall komma ut på en femma. En mycket långsam femma då ingen av oss varit ute på ett par veckor minst.

Ett resultat som kommit av att jag började ta min styrketräning mer på allvar är att jag har gått upp i vikt. Ett par kilo så där. Och det känns väldigt mycket i löpning! Väldigt mycket! 

Så pass att jag liksom inte kände att det var så roligt längre. Blev för jobbigt och tiderna blev fruktansvärda. Jag hade svårt att ställa om fokus för just löpningen.

Det har också gjort att jag inte vågat springa med mina gamla löparkompisar, av rädsla för att jag inte skulle orka haka på.

Men så ville verkligen vännen ut och även hon ville ta det lugnt.

Och så skönt det var! En väldigt långsam runda på fem kilometer. Precis lagom tempo, så där så vi kom hem trötta men inte döda. Utan fortfarande pigga och glada. 

Det är då lusten kommer att vilja springa igen.

OS är roligt.
Väntar med spänningen på Nyman kliv upp på mattan för fight i judo!
Håller tummar och tår krampaktigt.
Visa dem vad du går för!

Det är lite läskigt med judo. Det kan vara över på fem sekunder.
Om man då laddat och satsat i femton år på det.

Tidig morgon. Men bara två dagar kvar till semestern.

Surplar kaffe och tittar ut i kolsvarta mörkret. Skönt att det inte ligger is på gatorna än.

Min älsklingsplats på jorden.
Skogen.

Vi kom ut till mossan idag. Till tallbarr och rotvältor. Stormen ven i topparna men det nådde aldrig ned till oss.

Mannen fick jag med mig. Med löparskorna på försvann han mot horisonten. Eller bak grangrenarna snarare.
Turen gick både längs slingrig skogsstig, när den är som bäst, och längs avverkningsvägar.
Bland snåren noterade vi mängder av blåbär. Så klart. Så vi rotade fram några plastmuggar och plockade oss en full var.
Tillsammans med några vilda hallon och husets vinbär blev det en mycket smaskig paj vid hemkomsten. Mums!
Tänk vad människan slet för födan för länge sen.

Mysig skogstur blev det. Och mysigt att storgossen följde med.