Gymstund. Min älskade lilla källaryta.

Nytt program. Ny planering.
Innefattar omstart och sänkning av vikten med 10-20%.
Det nya programmet innebar övningar med tre arbetsset, mot tidigare fem. Hmm.
Det nya programmet innebar set om endast fem repetitioner, mot tidigare tio. Hmm hmm.

Jag var klar med dagens pass i ett huj. Tjoff bara. Färdig.
Kändes väldigt ynkligt. Och lätt.
Ska det vara bra så? Inte mer?
Ska jag bli stark av det här? Av färre lyft?
Jag hör ju att detta upplägg lovordas så högaktningsvärt. Jag litar på er.
Men ändå. Räcker detta?

Jag hoppas jag inte sabbade nåt nu. Men jag körde massa mer. Fast andra övningar! Jag gjorde inte om ert bästigaste träningsprogram.
Bara förlängde lite.

Ok. My bad.
Morsan fattar ju ingenting!

Detta med att bygga sin egen dator var lite större än jag trodde. Begriper mig ju inte på sån där teknik! Inte det minsta intresserad heller.
Men säger man att man ska bygga sin egen dator så är det just det, bygga en dator.

Expertisen stapplade hit på sina kryckor lagom till lunch. Sen drog de igång.
Det var sjuttioelva paket och femtiotretton delar som skulle sättas ihop och på rätt plats. Ett tomt skal som efter tre timmars fiffel och fix till slut stoltserade på bordet som ett rymdskepp i miniatyr. Lite mer fyrkantigt bara.

Blinkande tangentbord och genomskinlig kåpa står nu inne på storpojkens rum och lyser i all sin prakt. Lyser verkligen på riktigt. Urtjusigt! Kan till och med totalt borttappade jag se.

Nåt fattar morsan i alla fall.

Eget kaffe på egen altan.
Lite kallt och blåsigt, men ack så underbart.

Min längtan efter gymmet fick stilla sig igår kväll. Hemkomst, uppackning fylla magsäckar och lägga små barn tog sin lilla tid och sen ramlade jag i soffan. Kom inte upp. Klockan hade passerat nio och jag fick lov att se mig besegrad.
Positivt tänkte jag att då vilar jag upp kroppen ännu lite till och får värsta bästa passet imorgon. Kör på det.

Idag är det skolstart. Ska straxt köra storpojken till grannkommunen och gymnasiumet. Bussarna går sisådär, så han skulle få vänta ett par timmar på hemresan, eftersom det bara är en kort välkomstdag. Så jag är snäll och kör. Lite sån jag är. Vill inte kalla det curling, kallar det situationsbaserad snällhet.
Annars får de klara sig själva.

Men som jag sa till en av de äldsta igår; jag kommer aldrig, ALDRIG, gå med på att de förstör sina liv! Då låser jag hellre in dem tills de tänkt om!

Storpojken har längtat hem hela denna resan, är nog den som haft minst roligt, förmodligen sabbades hans möjlighet till att ha extra roligt just på grund av att han äntligen och alldeles precis lyckats samla ihop slantar till en riktigt bra speldator.
Helt på egen hand och med hjälp av födelsedagspengar. Ingen curling där inte. Skulle aldrig drömma om att ge mitt barn något så gräsligt. Och dyrt.

Men igår fick han hem den. En, med hjälp av expertkunnig judokompis, egenhändigt ihopsatt dator. Byggt själv, som de så fint säger.
Hm. Tycker mig inte ha sett dem skruva en endaste skruv. Men jaja.

Han är nöjd.
Och efter skolstarten kommer experten och hjälper till att starta alltihop.
Bygga lite till gissar jag.

Asfalt och skog. Asfalt och skog. Timmar av asfalt och skog. Och en och annan häst.

Fotboll på radion och tystnad i bilen. Pappa har satt på sig peltor-lurarna igen. Lugn.

Funderar på missade träningspass och dåligt utvecklande. Läser om periodisering, krångligt, och massträning, tidskrävande.
Lusten har falnat något sen det känns så knöligt på sistone. Glöden har slocknat.
Det vill jag inte! Jag vill vidare!
Målet i det stora är att ta min egen vikt typ, 60kg, i samtliga styrkelyftsövningar; marklyft, bänkpress och knäböj.
Marklyften vill jag nu nå till 100kg med.

Läser om olika träningsprogram på Styrkelabbet. Starting strength verkar himla poppis.
Känner nyfikenheten vakna.
Starting strength. Byta program.
Läser, sänk vikten med 10-20% och kliv sen förbi din gamla 5RM galant.
Starting strength. Byta program.
Jag har ju följt samma upplägg i ett halvår.

Byta program.
Längtar till gymmet.

Kundvagn. Kundkorgar.
Allt i en enda röra.
Hittade inga nagelfilar!

Inte tog det oss en evighet att ta oss igenom detta mecka för shoppingentusiaster. Men notan blev desto längre.
T-shirts för fyrtio kronor är ju jättebilligt. Särskilt som de är riktigt snygga också. Men när man plockar åt sig en fyra, fem stycken till varje barn. Då rusar tusanlapparna iväg.
Det var det där med plånbokens mörka brunnshål.

Själv har jag svårt att hitta kläder jag tycker om. Vill inte ha raka tröjor som får mig att se ut som en fyrkant. Det måste ju svänga lite.
Men råkade på en jättesöt kofta med sned skärning som satt helt ok med linne under. Så jag tog tre. Lika bra.

Handlar inte ofta. Så lika bra att göra det ordentligt.

Regnet smattrar mot rutan. Utmanar radion om uppmärksamheten. Vi kan väl säga det då. Vi har haft tur med vädret.

Njutit av lyxen av en riktigt tjusig hotellfrukost på 29;de våningen. Pannkakor, bacon, cappucino och gravad lax. Frukost för en kung.
Utvheckade och klara rullar vi vidare på nästa stopp innan hemfärd.

Ullared. Måste ju kolla in Gekås.
Akta oss för kamerorna.

Åtta personer. Vi vill äta, finns det plats?

När man är många finns många viljor. Många olika smaker, grader av hunger och varierande viljenivå av uppoffring för bästa matläge.
Därutöver har vi plånboken. Den lever lätt sitt eget liv i en familj av många. Sinar fort alldeles på egen hand och lurar på mörka hemliga brunnar det gäller att förutse.
Med andra ord; till och med en måltid på Mc Donalds blir skitdyrt!

Igår hittade vi in till nåt litet Italienskt hak inne på Liseberg och dagens lunch blev en korv på Universeum.
Men sen då? Var ska vi äta middag?
Hittar ju inte i stan och hotellvarianterna kostade skjortan. Nej, mer hela garderoben. Så det blev att vandra ännu mer.

Hann två kvarter innan lilleman var dödstrött. Ett kvarter till så svalt nästa gosse typ ihjäl.
Pappa läste menyer hos resturanger för glatta livet. Inget dög.
Efter nästa övergångställe hittade vi det. Resturangen med stor R! Lycka!
Tog oss över och kors och tvär förbi spårvagnar, cykelbanor och bilvägar, det är inte lätt att vara trafikant i Göteborg! Slutligen framme vid smakernas palats, lapp på dörren ordar om 'omfattande renovering' och dörren stängd. Suck!
Vandrar en bit längs avenyn innan hela skaran ger upp och faller ihop som en drös torra sillar på en bänk.

Gossmor synar envist fältet och på andra sidan gatan glimmar det till. Precis en plats jag kan tänka mig ha en mysig familjemiddag på.
Efter en liten koll fick jag med mig skaran dit och förslaget bifalles.
Demokratiskt så det förslår.


Och just så.
Middagen blev en succe. Jättemysig resturang med fina sittplatser och riktigt god mat och målarbilder och färgpennor som underhöll mindre gäster. Tack Lilla London.
Det blev toppen till sist!

Den som väntar på nåt gott