En bit ur mitt liv

Alla inlägg den 31 augusti 2016

Av Kattis - 31 augusti 2016 21:51

Mycket fick jag gjort idag. Men knappast allt.
Kände imorse att mitt huvud höll på att spricka av allt jag ville hinna med dessa två lediga dagar. Så jag skrev upp det i punktform på veckotavlan. Det fick inte plats på en dag, utan sträckte sig ner över imorgon också.
Tur kanske. Så jag fattar att ta det lugnt.

När jag gjort några av punkterna inorse kastade jag ut mig själv med huvudet före. En promenad kan jag allt tillåta mig själv så här i ledigheten.
Och en promenad kan rymmas på en vilodag.

Sagt och gjort. Tog på mig bekväma kläder, musik i lurarna och egna tankar och traskade iväg.
Men om jag trodde att jag skulle få en lugn och mysig promenad i godan ro bedrog jag allt mig själv. För det gick minsann inte långsamt.
Jaja, men jag springer inte, försökte jag övertyga mig själv. Det här ÄR vila!

Hmm. Nu ligger jag här i soffan med så trötta ömmande ben så det känns som att jag skulle sprungit ett maraton!
Jag skulle ju bara gå en sväng.

Av Kattis - 31 augusti 2016 14:45

Smäller i skåpet och river vilt ut nya papper. Skrikande med gråten i halsen kommer han in i köket, kastar sig på köksstolen och drämmer papprena på bordet.
Han är arg. Så där mörkt rosenrasande. Han må vara minst men brist på humör har han inte!

Det går inte alltid som man vill när man är sex år stor. Inte sällan finns en tanke med något som sen inte alls förverkligas. En bild av hur det ska bli som sen bara krossas.
Det är inte lätt. Tvärtom förstår jag att det är grymt frustrerande.
Känner ofta likadant även i vuxen ålder. Men nu har man ju lärt sig att det som finns i huvudet inte så ofta blir verklighet.

Liten skapar konstverk. En målad ram fylld av hjärtan och olika stämplar. Det står 'God Jul' och 'Välkommen' om vartannat bland hjärtana. Väldigt vackert.
Mitt i ramen planerar han en text. Han har inte lärt sig skrivandet ännu så han ber om hjälp. Jag får skriva orden på ett papper som han sen ska skriva av. Han ser förmodligen bilden framför sig i huvudet. Det kommer bli supersnyggt och alldeles perfekt!

Han tar pappret med orden på och sätter sig vid köksbordet. Fattar pennan och börjar knåpa.
'JAG ÄLSKAR... skriver han. Vi håller oss till versaler så här i början.
Han är tyst en stund. Sen kommer ångesten. Det är uppochner!!
Han har skrivit i fel ände!
Han gastar och kastar pappret på golvet. Skriker och lägger sig med ansiktet ner i armarna över bordet.

Här finns det olika sätt att agera som förälder. Man kan direkt rusa till undsättning och hjälpa till att rätta till felet. Kanske rent av skapa ny bild åt honom. Allt för att trösta och få bort ledsamheten.
Men vad lär han sig då?
Att det är farligt att vara ledsen kanske? Att han inte klarar av att hantera problem själv? Att hans försök inte duger? Att det är tur någon annan kan komma och lösa hans problem?
Njae. Tror inte det är det bästa alla gånger.
Som allt annat är det den där svåra balansgången som är den gyllene medelvägen.

Så småningom löser sig bekymmret med hjälp av ett suddgummi.
Han kommer ut till mig en stund senare. Otroligt stolt och glad berättar han att han har något till mig.
'För det är du värd när du varit så duktig och jobbat.' säger han och räcker fram ett kuvert.

Min älskade lilla plutt.

Av Kattis - 31 augusti 2016 07:23

Fågelkvitter. En sol som precis når grantopparna. Luften lätt höstkylig och på avstånd ljud av rörelse från stationen.
Underbara altanmorgon!

Än går det att sitta här ute, och jag ämnar göra det till frostnupna kinder tvingar mig inomhus.

Barn ligger mätta i högar på soffan framför tv'n, rumsterar vid spisen vid tillverkningen av äggrätt (kan vara stekt eller äggröra) och fladdrar runt i största allmänhet. Högarna står de äldsta oftast för medans de yngre tar tag i fladdrandet.
Var och en har sin roll i en stor familj.

Min roll... Min roll...
Min roll får stå för det sakta vallandet i ytterkanten med inslag av ett och annat pådrivande.
Livet i en stor familj utmålas ofta som halvt galet och smått hysteriskt. Mestadels som otroligt stökigt och kaotiskt.
Men jag måste säga att även om de stunderna finns, liksom i varje familj stor som liten, känner jag ytterst sällan igen mig i storfamiljsframställningarna.
Tvärtom brukar nya bekantskaper ofta förvånas över att vi fungerar precis som en tvåbarnsfamilj. Bara att det finns tre gånger så många barn.

Jag är väl en bra vallare helt enkelt.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Augusti 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards