Direktlänk till inlägg 24 augusti 2016
Imponerad. Mina barn imponerar mig stort. Jag anser att de är otroligt duktiga!
Fast å andra sidan är det ändå så löjligt självklart.
Som mornarna. Klockan ringer.
Då går de upp, klär sig och borstar tänderna. Sen kommer de nedtumlande för trappan och gör sig en frukost. Kan vara yoghurt, kan vara smörgås. Och de plockar hela tiden undan efter sig.
Sen myser de i soffan en stund innan det är dags att bege sig till skolan.
Och detta sköts helt utan att jag behöver påpeka, pusha eller säga till om något. Faktum är ju att vissa dagar är jag ju inte ens här.
De äldre kollar automatiskt till de yngre med ett halvt öga.
(Ja, lilleman är på fritids förstås.)
Men som sagt. Det är ju egentligen helt självklart.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|