Direktlänk till inlägg 23 augusti 2016
Tillsammans.
Ett slagord starkt som något. Skolans tema för terminen. Tillsammans.
Tillsammans kan vi göra nåt. Tillsammans kan vi åstadkomma förändring. Göra skillnad.
Men om vi hålls i dunkel, om vi undanhålls information, om vi inte får kunskap och inte ser vad som pågår. Hur ska vi då kunna åstadkomma någonting alls av värde?
Poliser jobbar hårt med att utreda brott och få fram bevis för att rättsystemet ska kunna dömma brottslingar för det brott de begått.
Undrar hur det känns när det de jobbat hårt för kunna bevisa bara läggs ner eller förlöjligas med ett minimalt straff?
Hur kan en man som döms för en mängd brott av varierande nivå på straffskalan endast få ett års fängelse? Sammanlagt?!
Borde det inte vara så att ju fler brott du begått desto hårdare straff? Att du får betala ränta på dina handlingar!
Istället får brottslingar straffrabatt!
En man i Södermanland har dömts för: (straffskala inom parentes.)
Grov kvinnofridskränkning (9mån-6år)
2 fall av övergrepp i rättssak (6mån- 4år)
Grovt rattfylleri (böter-2år)
Olovlig körning (böter-6mån)
Narkotikabrott (böter-6mån)
Obehörigt avvikande från trafikolycksplats. (Böter-6mån)
(Källa:SN)
För detta döms mannen till 1år i fängelse!
Är inte det helt vansinnigt galet?!
Detta borde tas upp på nyheterna så att hela landets befolkning kan se hur det går till. Polisen står i slutänden maktlös. De kan inte göra mer än sitt jobb. Vilket känns smått onödigt i efterhand.
Tillsammans.
Vad kan vi göra tillsammans när vi inte vet någonting? När vi tror och litar på ett system som inte fungerar.
En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk.
Alla skolbarn ringade in sin skola.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|