Hon backar i full gas.
Det är vinter och natt. Vi kör längs slingrig skogsväg och framför oss lyser strålkastarna upp vitklädda glittergranar. Men vi kör bakåt.
I full gas.
Jag känner hur jag spänner hela kroppen. Är beredd på att köra av vägen vilken sekund som helst. Men hon kör bara fortare och fortare.
Jag ber att få kliva ur, att hon ska stanna. Men hon lyssnar inte.
Jag är livrädd. Panik!

Mardröm. Vaknar skrikandes och snurrar runt bland täcken. Det är varmt och kvavt.
Lugnar mig själv och försöker sträcka ut min ömmande rygg och nacke.
Det var bara en dröm.
Jag vet inte ens vem som körde. Vem var hon? Och vad gjorde vi där?

Känner magen kurra. Hungrig. Vrålhungrig till och med. Men vill inte vakna helt, vill ju sova vidare. Det är mitt i natten.
Vrider och vänder mig. Domnande armar och öm nacke. Vill sova.
Vill sova.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...