Smyger i soffan med mitt lyx. Mitt lördagsgodis mittiveckan. Jag är vuxen. Unnar mig när jag vill.

Judopasset ikväll fick mig totalt plattfälld. Som en blöt pannkaka låg jag till slut utfläkt på mattan. Hade jobbat som en iller på att försöka strypa min drygt hundra kilo motståndare. Men, trots mina förhållandevis smala armar lyckades jag inte få det att sitta ordentligt. Han lyckades hålla mig stången.
Fast jag fick försöka och det tackar jag för.
Sen fick jag ligga raklång på rygg och andas några minuter för att kunna komma upp på benen igen.

Så lite lyx tar jag mig nu. I smyg. I mörkret.

[Bild]

Sitter återigen på min kära altan.
Med knäckebröd och kaffe. Dagens lunch.

Baksidan med att köpa massa nya kläder till alla barn vid ett tillfälle är ju att det blir en jäkla massa tvätt.
Det är lite skillnad på var man köper sina kläder, men som regel innehåller de ju mängder med konserveringsmedel. Det är det som ofta luktar väldigt starkt.
Det krävs ju eftersom kläderna ofta transporteras långa sträckor från utlandet och står längre tider på tullförvaring och dylikt.
Men det kan vara otroligt irriterande för huden. Så för att ta det säkra för det osäkra tvättar jag alltid alla nya plagg före användning. Kalsingar och t-shirts absolut, strumpor mindre viktigt.

Så det var ett berg i klass med Kebnekaise som stoltserade i tvättstugan på onsdag morgon. Krävdes klätterutrustning för att komma förbi och fram till själva tvättmaskinen.
Men nu så. Ett dygn senare har jag kapat det på minst hälften.

Fast det är ju lite otacksamt detta med tvätt. För det finns ju aldrig nån känsla av avklarat jobb eller färdigställt arbete. Det fylls ju konstant på hela tiden.
Men jag tänker att om jag fick undan tre maskiner igår och lyckas trycka igenom tre maskiner även idag, så borde det vara lite tommare imorgon.

Eller så skaffar jag helt sonika klätterutrustning och börjar ta betalt. Vi har inte så många klättringsalternativ här i närheten. Så det kan ju bli en höjdare.

Visste ni att träd kan sjunga?

Sitter just nu och lyssnar till morgonens operett, kallad 'första hösten', framförd av Baksidans Alla Växter och dirigerad av Vinden. Otroligt vackert!

Björken med sin rasslande ton som liksom vill överröstar allt. Tar varje tillfälle i akt för ett solo. Aspen som står längst bak får inte mycket utrymme men har ändå ett kraftigare och dovare läge. Förhöjer utan större kraft.
Barrväxterna, från den stora, glesa granen på vänsterkanten till de överväxta tujorna på andra sidan, raspar till när det behövs, framför allt vid crescendo. Och mitt ibland allt annat löper klättervildvinet, som en sammanbindande enhet ligger det som ett mjukt band om hela ensamblen.

Nu tar de i! Vinden kastar med armarna och björken slänger med både röst och sitt blonda hårsvall, straxt faller de övriga in. Asken låter sin ton vara det som rinner ut som avslut.
Dov. Tyst. Stilla. Vispande med krongrenarna.

Lyssna.
Träd kan sjunga.