Solen gassar så det bränner mot axlarna där jag sitter i fören och tar igen mig efter lunchen.
Det är konstigt hur hungrig man blir till sjöss, och hur trött man är när man ätit.
Som om havsluften gör att allt kräver mer energi.

Vi kom i alla fall ut efter frukost. Helt planlöst.
Tar oss dit vi känner för och tar oss därifrån när vi har lust.

Bläddrar genom allt jag missat på facebook med min morgonkaffe i handen. Det tar en stund.
På avstånd hör jag tåget rulla förbi och någrar sparvar som leker i buskarna.
Huset sover fortfarande och jag njuter av stillheten. Att vakna först är mysigt och att vakna redan före åtta gör mig ingenting, det är ju som sagt en rejäl sovmorgon för mig.

Nu väntar tre lediga dagar och förhoppningsvis en tur med båten. Längtar efter en varm klippa att sitta och blicka ut över havet från. Det är så himla mysigt!

Mina axlar känns idag och gav mig faktiskt svårt att sova igår kväll. Tolkar det som att de fått sig ett bra pass. Fast igår var det ju mest bröst och rygg, så jag undrar lite...
Men passet blev bra trots förra veckans fiasko, då jag inte fick upp min planerade vikt alls. Gjorde då istället en stege på lägre vikt för att köra mängdträning istället.
Så planen igår gick i samma tema, tog ner tunga vikten med två och ett halvt kilo, körde tre set med tre rep och gjorde sen mina vanliga fyra set med tior på den lägre vikten. Förhoppningsvis skapar det kraften som behövs för att kliva upp på högre vikter sen.
Gör nog lika nästa vecka, men fler reps.

Nu är kaffet slut.

Jag gör som jag vill och idag är det fredag!

Har nu jobbat sex dagar av sju och nu väntar en underbar ledig helg, fre-sön. Ska bli otroligt skönt att få sova någorlunda normalt och ordentligt.

Däremot måste jag säga att jag trivs enormt bra på mitt nya jobb, även om det nu endast gäller oktober ut än så länge. Har nu jobbat sen i maj och blev faktiskt bekväm i arbetsuppgifterna väldigt fort. Det som varit ovant för mig är att plötsligt befinna mig på en arbetsplats med så många kollegor. Vi kan ju befinna oss runt tjugofem stycken i samma arbetsrum samtidigt, i en arbetssituation där vi verkligen samarbetar konstant.
Det är spännande och lärorikt, både socialt och gällande sin egen självbild.

Man kan ju inte älska alla, dela samma värderingar och åsikter som alla eller ens tycka om och förstå sig på alla. Men det måste alltid finnas utrymme för respekt!

Många klickar jag med ordentligt och gillar riktigt mycket att umgås och arbeta med, andra är jag bara trevlig mot.

Men det som är så skönt är att jag nu börjar kunna skala av mig alla ytterlager. Ni vet när man är ny i ett sammanhang och det är som att man har på sig massa utanpå sitt äkta jag. Och längst ut sitter ett stelt fodral.
Det åkte väl av ganska fort, men nu börjar jag känna att riktiga äkta jag, avslappnad, självsäker, trygg och humoristisk, börjar synas mer och mer.
Och det, det känns riktigt roligt.

Vet inte riktigt hur jag ska känna inför det faktum att jag nu börjar komma till jobbet innan solen ens har gått upp.
Älskar hösten med sin klara friska luft, sina vackra färger och mysiga mörker.

Men att gå upp mitt i natten går nog betydligt lättare i sällskap med solen.

Sköntont. Maken tar i så det går mot gränsen till smärta med jämna mellanrum.
Men det är väl det som gör att det är så otroligt skönt. Den där blandningen av mjukaste massage och de lite hårdare greppen där någon muskel har låst sig.

Sitter med min kvällste i soffan före läggdags och spelar patiens, en av mina små löjliga intressen, då mannen plötsligt lägger sina händer på mina axlar och börjar klämma lite smått.
Jag faller som en fura ner i hans knä och får den ljuvligaste massagestund. Ända ner till vaderna och fötterna.
Himmelskt!

Fotmassagen var helt galet välbehövlig. Och vaderna med för den delen.
Man kan tycka att jag på mitt arbete inte rör på mig särskilt mycket alls. Arbetsytan är ju inte stor om man ser till kvadratmeter. Men jag står precis hela tiden och går några meter än hit och än dit. Så på det hela taget blir det en bit. Närmare bestämt ungefär fem kilometer per pass.
Inte så mycket kan man tycka, men det känns i fötterna.

Maken spontana fotmassage var därför väldigt uppskattad. Han borde ha semester oftare.

Dimper ner i hammocken med ben som spaghetti. Känner magen kurra av hunger. Måste äta nåt nu!

En vanlig jobbdag till 14 och vanlig tvättdag därefter. Utan större komplikationer i än det ena eller andra.
Brist på sysslor gav mig lust till några kompletteringsövningar rent styrkemässigt. Så det fick bli lite ben.
Därav spaghetti-konsistensen.

Kan ju vara det som skapar denna hunger också.
Mat. Nu.

Kör genom tjockaste dimma, som filmjölk täcker den hela motorvägen.
Solen verkar inte vilja kliva upp denna morgon. Gömmer sig bakom skogsbrynet och dimman.
Jag hade helst legat kvar i sängen jag med.

Mätt och nöjd och glad njuter jag av svalkan ute på en blöt altan.
Den efterlängtade åskskuren kom till sist. Med en rejäl temperatursänkning till följd. Underbart!

Liten kille vilar framför bompa i soffan och på övervåningen byggs det lego.
Mannen funderar på att passa på att ta en löptur medans det inte är så varmt och själv sitter jag och gäspar stort. Planerar för en kopp te bredvid plutten i soffan.
Min träning är redan avklarad. Marklyftspass med tillhörande stångpress och stångcurl. Ingen särskild guldstjärna på det passet men ordentligt krävande, så där så jag står och vrålar för mig själv bland vikterna i källaren.

Mina styrkepass kan jag i alla fall lägga när jag har lust, utan tanke på värme och regn. Snarare att jag gärna går ner dit till svalkan när det är för hett ovan jord.