Ibland får man ett infall, en känsla eller bara lust för något.
Det hände mig imorse. Och jag valde att agera på det.
Det gör jag nästan jämt, tror nämligen på sådana infall. De brukar leda till bra saker.

För mig handlade det om klubben. Vår kampsportsförening.
Köket är ombyggt av goda medlemmar som fått sina infall att hjälpa till, men sen har det stannat och samlats mer och mer skit där inne. Blivit fruktansvärt stökigt och ingen gör nåt åt det.
Tycker det är styrelsens uppgift att agera på sånt, men den är utbytt och kraftigt förnyad och gör inte många knop alls vad det verkar.

Men igår när jag var där fick jag nog!
Skamligt hur alla bara ställer in tomma kartonger och slänger in äckligt skitiga dräkter i högar på golvet!
Så jag tog och samlade ihop alla kartonger och körde dem till återvinningen. Sen såg jag mängder med sopor jag velat köra till tippen i flera år men inte riktigt fått. Suckade och for hem.

Sen imorse. I regnet på altanen. I funderingarna kring dagens vara eller icke vara, fick jag mitt infall - storstäda klubbköket!
Sagt och gjort.
Två timmar och två vändor till tippen tog det, men nu är det banne mig snygg ordning och reda där inne!

Inte får jag väl nån cred för det, men lite njutfullt i egna själen är det i alla fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...