När skolgång blir lika med dödsfälla.

Man kan ju tycka att det är väldigt lätt att förstå att graden av lättillgänglighet på vapen går hand i hand med antalet dödsskjutningar.
Men istället finns uppenbarligen en tro på det egna vapeninnehavets skapande av odödlighet. Som att bara bärandet av ett vapen ger ett obrytbart skydd.

Finns ingen tanke på detta med reaktionssnabbhet och gömda skyttar? Att det finns risk att förlora duellen liksom?

Nej. Naivt och aningens pantat!
Om ingen har vapen. Om ingen får ha vapen. Om ingen kan få tillgång till vapen. Då säger det sig självt att skjutningarna måste minska!

Självklart är just det fallet en utopi.
Men om det är det som är målet så blir det ju svårare att få tag på vapen och de förvirrade som vill skaffa vapen för att göra skada i ett plötsligt infall av raseri har inte lika lätt att genomföra sina illdåd.

Vapenförbud. Allt annat är idioti.
Punkt.

Just!
Köksdelen är klar och jag är lyckligt nöjd ägare till ett drömkök!
Så här kommer bilder.

Sista bilden är tagen från vardagsrummet och blev tyvärr lite mörk.

Men vad tycks?
Tjusigt va?
Älskar kaklet, detaljen som liksom sätter pricken på i!

Den utgående längan, bardelen som inte är nån bar, är helt perfekt för mig att ställa fram all mat på och sen bara för grabbarna att lassa upp sitt käk från. Perfekt!
Jag kan stå likt en drottning i köket och dansa runt utan att några barn behöver komma och trängas. De får snällt hålla sig på andra sidan disken!

Det känns smått overkligt att detta vackra kök är mitt.

Med en liten pyjamasklädd morgonvägrare sitter jag vid frukostbordet. Jag med min kaffekopp och obstinaten med sin äggröra.

Väggarna runt oss är nu färdigmålade och jag kan nu bocka av dem från projektet. Tak och golv kvar.

Modern, den äldre, har åkt hem till sitt och tiden kan räta upp sig igen. Sträcka på ryggen och hävda sig i all sin längd. Gå lite långsammare helt enkelt.

När mor är här röjs det undan i massor. Tror hon med trötta ben satte sig ner efter att ha strykit närmare tjugo skjortor!! Hmm, jag är väldigt bra på att skjuta på just det göromålet. Helst tills man till slut behöver plagget, eller ännu längre.
Tack mamma!

Tvättstugan är ett sådant där ställe som min kära mor botaniserar i en hel del när hon är här. Ren kärlek i hjälpsamhetens namn.
Så nu är drivorna av rentvätt skyskrapshöga där nere. Med andra ord, jag vet vad jag gör idag.

Men för ska jag kramas lite extra med herr Obstinat.