Fjorton timmars bortadag, fullproppad med intryck och spännande människomöten!
Känner hur den teoretiska kunskapen, tillsammans med dagens verkliga analysredovisningar, fått en starkare och klarare innebörd.
Nu förstår jag hur jag tolkar en persons ämnesomsättning via kroppens mineraldepåer och kan tyda stressnivån från hur kalium/natrium-balansen ser ut.
Otroligt intressant och spännande! Och jag är om möjligt ännu mer imponerad av min käre svärfars fantastiska erfarenhet och kunnande!

Men sen sov jag gott.

När barnen hittade mösslådan kvar i hallen på em passade de på att riva ut kepslådan också.
Sen byggde de en mur av innehållet.
Ja, så var de underhållna ett tag.

Men till slut drog gossmor igång stora sorteringsleken. Alla mössor i en hög, alla kepsar i en och vantar i en tredje och så vidare. Till slut var lådorna rensade och ihopplockade och hallen kom i ordning.

Nu ska jag sova en god natts sömn efter första ordentliga träningen sen inhalatorveckan.

Häller ut barnens mösslåda över hallgolvet. Nu börjar det önskas fingervantar på morgonens cykeltur till skolan.

Mösslådan är fylld till bristningsgränsen och innehåller säkert väldigt mycket som kunde kasseras. Borde göra en rensning!
Sen.

Nu ligger den över golvet så barnen själva kan rota reda på sina tillbehör.

Så många kepsar. Och hängslen till vinterbyxor, hängslen som aldrig använts. Säkert flera till byxor som inte ens finns kvar.

Så många reflexvästar. Vilka heller aldrig används. Och luvor till jackor av alla de slag. Luvor som rivs av så fort jackan kommer hem nyinköpt, för att sen aldrig användas.

Varför har man så mycket saker i sina förråd som aldrig används.

Med raska steg tog vi oss genom skogsdungen. Med raska steg passerade vi älgko med kalv.
Ännu raskare tog de sig bort från oss. Tack och lov.

Annat var det för ett år sen då älgkon istället gick till attack och sparkande med frambenen sprang rakt över min lilla Freja. Förskräckt pinnade hon in under en gran för att komma undan. Själv ställde jag mig bakom ett träd.

Fy vad jag skämdes efteråt!
Hade ångest över mitt agerande och min brist på försvar av fyrbent kompis. Jag gjorde inget för att hjälpa henne.

Men så här i efterhand. Jag inser att det hade bara satt mig i större fara än den hon var i och hon löste ju situationen perfekt. Så det var nog inte så felagerat ändå.

Älgar är ju så stora.

En heldag fylld av inlärning. Kände hur hjärnan började koka över efter lunch.
Egentligen var det ingenting som var nytt varken för mig eller maken, det handlar mer om upprepning och uppdatering.

Att få allt att fastna. Bli en lättåtkomlig självklarhet.

Det handlar om mineraler och näringsupptag. Att ett högt lager av kalcium i kroppen trycker bort all magnesium. Att ett högt kalium och natrium betyder att kroppen går på högvarv. Och hur man gör för att kontrollera kroppens depåer och förändra dem.

Då svärfar är en av dem i Sverige som sitter på den allra största kunskapsbanken och har varit lärare på väl etablerad skola inom detta i många år har vi det rätt förspänt på inlärningsfronten.
Att bara kunna åka till svärfar för en dags utbildning är ju otroligt lyxigt!

Nu ska jag bara försöka limma fast allt i minnet.

Kurs. Utbildning. Fortbildning.

Idag blir det till att sitta i skolbänken.
Jobbar för fullt med att trycka hjörnan full med näringslära. Mineral och upptag. Antagonister och synergister.

Kommer vara trött ikväll.

Det snurrar i mitt huvud.

Mycket spännande rör sig i utkanten av mitt liv just nu. Framtiden sitter med flera kort i rockärmen.
Hoppas på ess.

Det får mig dock lite ur balans känner jag. Blir något introvert.
Verkar kanske off och må hända gömmer jag mig.
Men inut bubblar det.

Och endast framtiden kan visa vilka kort som läggs fram.

En handfull ungar, egna och andras, flera tjog kastanjer, egenhändigt plockade, en uppsjö spik och några brädbitar, en fördel med snickarpappa, sen har man sysselsättningen klar för några timmar framöver.

Fredag. Och jag myser.