Med raska steg tog vi oss genom skogsdungen. Med raska steg passerade vi älgko med kalv.
Ännu raskare tog de sig bort från oss. Tack och lov.

Annat var det för ett år sen då älgkon istället gick till attack och sparkande med frambenen sprang rakt över min lilla Freja. Förskräckt pinnade hon in under en gran för att komma undan. Själv ställde jag mig bakom ett träd.

Fy vad jag skämdes efteråt!
Hade ångest över mitt agerande och min brist på försvar av fyrbent kompis. Jag gjorde inget för att hjälpa henne.

Men så här i efterhand. Jag inser att det hade bara satt mig i större fara än den hon var i och hon löste ju situationen perfekt. Så det var nog inte så felagerat ändå.

Älgar är ju så stora.

En heldag fylld av inlärning. Kände hur hjärnan började koka över efter lunch.
Egentligen var det ingenting som var nytt varken för mig eller maken, det handlar mer om upprepning och uppdatering.

Att få allt att fastna. Bli en lättåtkomlig självklarhet.

Det handlar om mineraler och näringsupptag. Att ett högt lager av kalcium i kroppen trycker bort all magnesium. Att ett högt kalium och natrium betyder att kroppen går på högvarv. Och hur man gör för att kontrollera kroppens depåer och förändra dem.

Då svärfar är en av dem i Sverige som sitter på den allra största kunskapsbanken och har varit lärare på väl etablerad skola inom detta i många år har vi det rätt förspänt på inlärningsfronten.
Att bara kunna åka till svärfar för en dags utbildning är ju otroligt lyxigt!

Nu ska jag bara försöka limma fast allt i minnet.