Direktlänk till inlägg 18 september 2015
Plötsligt stod han bara där. Fast klockan inte var mycket mer än bara lunch.
Storpojken var redan hemma då jag kom hem med de tre små grisarna igår eftermiddag.
Nydushad såg han ut att vara rätt nöjd med sin trapatsrika skolresa. Även om omvägarna, både till fots och kanot, varit många och långa. Det var inte så att de leddes kortaste vägen till de olika samlingsplatserna. Tvärtom.
De vandrade en lång sträcka upp och ner för backar för att till slut komma till en stigkorsning där de då kunde se startplatsen bara en liten bit åt höger.
Mamma skrattar. Inte storpojken.
Men i det stora hela lät det som en kul grej. Dessutom hade han knutit en kontakt med ett gemensamt intresse. Och det är ju alltid kul när man har något att prata om.
Ja, och så var det det där med tältet.
Det hade varit perfekt. Inte läckt alls.
Han lät tvärtom väldigt nöjd med det!
Däremot hade förvaringspåsen gått sönder. Men det är en världslig sak.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 |
|||||||
|