Det är ännu dunkelt ute när vi tar vår första morgonpromenad. Mörkret lurar i buskarna.

Freja nosar efter nyheter bland tuvorna och jag känner efter hur kroppen mår. Biceps ömmar men annars helt ok, konstaterar jag.

När jag började träna judo för drygt fem år sen, nej det är inte mer faktiskt!, var vi i runda slängar mellan fyra och sex stycken tränande på mattan och jag var alltid ensam tjej.
Ensam tjej mot rejäla muskelknuttar som tränat nån typ av kampsport hela sina liv.
Kände mig allt som oftast mer som en maskot än en judoka och min klenhet i jämförelse blev närmast ironisk.
Det var mycket skratt där i början.
Men jag kände hur jag hörde till, att jag var omtyckt.

Och träningen gav resultat och kanske var det just det faktum att jag tränade som de stora killarna som gjorde att jag blev stark ganska snabbt. Snart tog även jag dem på ryggen, till höjda ögonbryn, och kutade runt i lokalen, trots att de lätt vägde tjugo kilo mer än mig.
Den känslan var ganska skön!

Nu har åren gått. Klubben vuxit, bytt lokal och utökat passantalet avsevärt.
Nu är vi inte fyra judokas på mattan längre. Nu är jag inte ensam tjej längre.

Men det blir fortfarande många glada skratt.

 

Alvis

15 september 2015 08:30

Hej! Vilken jättefin och läsvärd blogg du har, Verkligen! :)

Kika gärna in på min blogg och lämna en kommentar eller två.

Vem vet, min blogg kanske är något i din smak? KOLLA GÄRNA!!

Ha en bra dag, Kram! ^^

http://PeaceOfLove.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...