En bit ur mitt liv

Alla inlägg den 15 september 2015

Av Kattis - 15 september 2015 22:14

Tända ljus i rader på köksbänken.
Ingen el än.

Kaklet sitter där så fint och är verkligen ett konstverk i detta kök.
'Det är mycket att titta på', som kakelmästaren uttryckte det. Men med övriga sparsmakade färger blir det helt perfekt!

Ikväll målade jag sista detaljerna runt förrådsdörren. Och låter än så länge dörren själv ståta obehandlad. Tycker den är så vacker.

Så nu är det bara elektrikern som ska koppla sitt. Så vi får ljus.

Av Kattis - 15 september 2015 10:54

Laddade med naturlig sportdryck och drog på mig löparkläderna.
Såg genom fönstret hur regnet vräkte ner och himlen var alldeles grå.
Bemödade mig inte ens med att släpa med mig hunden. Hon vill inte.

Musik i lurarna och iväg.
Det blev kanonmysigt! Skuttade i vattenpölar och sjöng med i topplistelåtarna, fast för mig själv. Andades och kände livet i mig.

Blöt hela vägen inifrån och ut, med vatten rinnande från topp till tå, kom jag hem en halvtimme senare bara för att inse att hemmanyckeln blev på backen någonstans ungefär halvvägs!
Bara att göra sig iordning, svida på med regnstassen, ta med hunden och köra samma sväng igen. Nästan.

Av Kattis - 15 september 2015 07:18

Det är ännu dunkelt ute när vi tar vår första morgonpromenad. Mörkret lurar i buskarna.

Freja nosar efter nyheter bland tuvorna och jag känner efter hur kroppen mår. Biceps ömmar men annars helt ok, konstaterar jag.

När jag började träna judo för drygt fem år sen, nej det är inte mer faktiskt!, var vi i runda slängar mellan fyra och sex stycken tränande på mattan och jag var alltid ensam tjej.
Ensam tjej mot rejäla muskelknuttar som tränat nån typ av kampsport hela sina liv.
Kände mig allt som oftast mer som en maskot än en judoka och min klenhet i jämförelse blev närmast ironisk.
Det var mycket skratt där i början.
Men jag kände hur jag hörde till, att jag var omtyckt.

Och träningen gav resultat och kanske var det just det faktum att jag tränade som de stora killarna som gjorde att jag blev stark ganska snabbt. Snart tog även jag dem på ryggen, till höjda ögonbryn, och kutade runt i lokalen, trots att de lätt vägde tjugo kilo mer än mig.
Den känslan var ganska skön!

Nu har åren gått. Klubben vuxit, bytt lokal och utökat passantalet avsevärt.
Nu är vi inte fyra judokas på mattan längre. Nu är jag inte ensam tjej längre.

Men det blir fortfarande många glada skratt.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29
30
<<< September 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards