Gamla kökplankorna längst in mot ytterväggen har målats i varierande grader av vitt. De måste ändå bytas ut på grund av sitt ihoplappade trasmatteliknande snickeri.
Någon planka är tjock igenkladdad med någon typ av vax, om jag fattat rätt i denna djungel av behandlingsmöjligheter för trägolv, en annan är påpenslad med ett lager vit genomskinlig hinna, likt omsvept av en tunn sommargardin.
Den sista plankan ser så gott som obehandlad ut. Ser bara något putsad ut, rentvättat på nåt sätt.

Den vittäckta plsnkan ger mig panik. Plankorna får inte försvinna och döljas under färg!
Men den som behandlats med en skir vit olja. Den vill jag ha.

Idag kom resten av golvet förresten.

Det är svalt under trädkronorna.
Skuggan ligger tät dit solen inte når. Jag trampar på lite raskare istället för att ångra klädvalet. Tröjan lämnade jag hemma.

Det rasslar inne i undervegetationen och jag känner mig nöjd med att hunden min inte hyser något intresse för jakt. Hon fladdrar vidare likt en yster kalv på grönbete.

Ett snabbt inköp för påfyllnad av kylskåp har jag redan hunnit med efter lämningen av barn på dagis och skola. Kom äntligen ihåg att få med mig badrumsrengöring hem denna gång. Det är hög tid att städa av vissa hygienutrymmen.

Men nu ska jag bara vandra lite till.

Natten är tyst och huset sover. Syrsorna gör sitt bästa för att tystnaden inte ska märkas. De spelar sin melodi med ständig iver.
I vardagsrummet står vår kära Mosaq, chilensk fågelspindel. En stilla varelse som inte gör nåt väsen av sig. Det gör hennes mat istället. Syrsorna.

Liten kille trampar på små trötta fötter genom vardagsrummet och kryper ner i min säng. Puttar kudden tätt intill min och gosar in sig så när mig han kan.
Jag snusar honom i hans tunna trassliga hår och drar en djup suck.
Sen somnar jag gott till syrsornas sång.