Varmt var bara förnamnet. Torrt var efternamnet.

Det dammade hela vägen ner i lungorna efter bara nån kilometer. Hånet mot de som sprang med vätskebälte på denna lilla femma smakade rätt beskt där innan vätskekontrollen halvvägs in i loppet.
Det var de som var smarta!

Jag knep stafettpinnen och drog som nummer ett, vill gärna va den som är klar och får heja in alla andra efter egen avklarad prestation. Och det var skönt.

Detta var tredje dagen tävlingen hölls så de flesta starter var redan gjorda och folkmassan något minskad. Mängden att trängas med var därför inte störande. Det var ett bra lopp och bra arrangemang.
Jag gör det gärna igen.

Sitter på altanen med frukostsmörgåsarna belamrade med gårdagens sallad. Från andra sidan huset hör jag gruset skyfflas runt, det rasslar och pustas.
De två små pluttarna hann inte ens få i sig frukost innan de skulle ut och jobba! Med snickarbyxor från blåkläder och varsin spade i handen gick de raskt ut för att skyffla grus.
För när vi ändå inte har så mycket att göra beställdes det hem två lass grus till uppfarten.
Som nu måste fördelas ut över parkeringen på framsidan. I ett tjockt lager. Så där så det kommer bli jobbigt att cykla där misstänker jag.
Dammar gör det också så det förslår. Känns som att man borde sätta på dem munskydd...

Tolvåringen är av den överdrivet hjälpsamme sorten, så när han öppnade ögonen och såg dem jobba utanför fönstret så tog det inte många minuter innan han också stod där med en spade i näven.

Ja, duktiga är dem i alla fall.

Själv ska jag upp och springa Bellmanstafetten. Det ser jag fram emot!