När du föddes och grep tag i mitt liv kände jag direkt våra ögon möttes hur jag ville ge dig allt! Så som föräldrar vill. Jag ville ge dig min tid, min kärlek, mitt tålamod och all min erfarenhet.

När du redan som liten visade mig din stora törst på kunskap och din snabba inlärningsprocess blev det en kamp att lyckas behålla din nyfikenhet, och jag matade dig med allt jag kunde komma över. Och du slukade…

När du sen började skolan blev det inte det spännande äventyr vi trodde. Tyvärr.

Att inte känna sig som alla andra har inte alltid varit enkelt, eller roligt, men du har kämpat på i ditt eget spår. Jag har försökt peppa dig med att det kommer en framtid där andra människor ingår, människor som kanske är lite mer som du. Med dina intressen.

Men ditt fokus har trots allt varit fast ända sedan barnsben, och det har du aldrig släppt!

Skolarbetet har ju aldrig varit ett problem. Men kampen om att behålla nyfikenheten och intresset har pågått. Ständigt. Och modet att sticka ut.

Nu börjar så de slutliga betygen ramla in. Och det är så mina ögon tåras.

Som du har kämpat. (Som jag har kämpat - med att försöka stötta.)

Vilket resultat du skapat! Du är en förebild!

Du. Är. Min. Stolthet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...