På väg mot brunt bälte, 1kyu, i judo.
Fattar fortfarande inte att jag faktiskt klarat av den stående delen av graderingen. Jag gjorde alla tekniker jag ombads göra, de flesta utan konstigheter.
Även om jag hade en sparringparner som väger typ tjugo kilo mer än mig. Och även om jag mot slutet av passet var urtrött och hjärnan så proppad av namn att jag inte visste skillnad på höger eller vänster. Och att alla tekniker kanske inte utfördes så snyggt som jag vet att jag kan.
Men allt det vet ju min tränare också.
Och jag gjorde det.

Nu pluggar jag för fullt inför nästa veckas del. Nevasa. Markbrottning.
Det är min grej.
Det är där jag hör hemma.

Det som är lustigt med högre grader i judo och bjj till exempel är att ju högre man kommer desto ödmjukare blir man. Desto mer man kan desto mer inser man vad man inte kan.
Som vitbälte känns någon med brunt och svart så otroligt imponerande och mäktig. Nu när jag själv är på väg dit så undrar jag om jag verkligen kan mer än när jag var orange.

Erfarenhet är ju något som smyger sig på. Det kommer ju inte en lastbil med kunskap till dörren plötsligt så att man kan säga att; 'jo, jag fick en brun lastbil igår så nu kan jag det jag behöver kunna för att gradera.'

Så att bedöma att någon har nått dit måste ju vara jättesvårt.
Det vet jag ju absolut inte själv.

Men jag vet.
Den som kämpar når mål.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...