Med en sjö i närheten är ju rodd lättillgänglig träning.
Älskar att ro...

Vandrat längs memorylane.
Mött platser jag inte sett på årtionden.

Tiden tycks ha stannat.
Men ändå inte.
Växtligheten har tagit över och naturen börjar återta det som en gång varit deras.

Det som var så stort och läskigt när jag var barn krympte plötsligt.
En gammal badplats gömmer sig bland träden.

Ladugården står öde och tom.
Minns ännu ljudet från mjölkmaskinen.

En annan tid. Ett annat liv.

Lite vin och en kantarelltoast fick avsluta kvällen.

Vaknar upp i ett disigt Värmland. Regnet hänger i luften när jag går min morgonsväng längs Frykens kant.
Inte en fågel hälsar mig välkommen. Är jag så tidig?

Känns ändå bra att vandra här. Njuter.