Direktlänk till inlägg 28 juli 2015
Jag är inte en av dem som började träna min sport som sjuåring. Har inte levt med den genom hela min tonårstid och låtit den växa med mig längs livet.
Jag började träna judo och bjj för drygt fyra år sen. Innan dess hade jag kört lite mma och älskade brottningsbiten. Fast in i sporten kom jag inte förrän efter trettioårsstrecket.
Men det går det med. Det är aldrig för sent!
Det är skönt att jobba med nya övningar och motoriska tekniker när man har en trygghet i sig själv och kan skratta åt när alla kroppsdelar inte gör som man vill. Eller när man, som jag, inte kan få sig till att göra saker på grund av en rädsla som spärrar allt.
Sen är det också så otroligt roligt när man plötsligt lyckas! När bromsarna släpper och varje steg och rörelse faller perfekt. Då kan man ogenerat tillåta sig att jubla högt!
Den där dagen när jag fick mitt allra första streck i bjj, när jag graderade för första gången, minns jag för alltid. Hur jag belönades för mitt mod att som vuxen kliva upp på mattan som totalt nybörjare. Hur jag gjorde mig förtjänt av en gradering för mitt kämpande och min utveckling.
Det är en stor känsla.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|