Blev inga burpees.

Att lägga upp ett träningspass är jättekul. Planera och passa ihop olika delar. Tekniker och övrigt. Det kräver lite fundering.
Ibland lyckas man få till hela passet som ett pussel, där varje del, från uppvärmning - teknik - fys mm, liksom passar i varandra.
Att sen genomföra det man planerat kräver också sitt. Kräver anpassning och improvisation.
För alla övningar funkar inte för alla.
Vare sig det beror på att någon inte lyckas på grund av sin storlek, smidighet eller utvecklingsnivå, så gäller det ju för mig som tränare att få alla att känna sig med på tåget.
Tror att man lyckas ganska långt med det bara man ser alla och får alla känna sig uppmärksammade i sin nivå och kan visa passande alternativ till övningarna.

Idag blev det två roliga pass.
Det kom runt 13 judokas både till barn och vuxengruppen. Och det är bra med tanke på sommarlovet!

Vi hade två svartbälten på mattan till och med. Det har vi inte varit bortskämda med förr. Så det är superkul!
Att gå och ställa sig på tränarsidan som blåbälte med två svartgraderade på andra sidan mattan kan ju kännas lite... nervöst kanske. Själv väljer jag att ta det som en trygghet. Då har jag verkligen ett par att hämta extra hjälp och input från. Vilket jag gärna gör.

Sen att jag fick lära dem en teknik, ett svep, i nevasan (markbrottningen) var förstås också roligt.

Allting har ett slut.

Detta med husdjur är ett stort lärdomsprojekt gällande livet. Vi föds och vi dör.

För ett år sen ungefär fick familjens fina hamstertjej en kull med pyttesmå söta hamsterbebisar.
Lärdom nr1.
Sex små pluttar födde hon och fyra stycken överlevde. Två åt hon helt enkelt upp. För så går det till ibland i naturen.
Lärdom nr2.
Två av de små sötnosarna blev kvar i familjens vård. Därav hade vi plötsligt fyra guldhamstrar som skulle skötas, matas och ombesörjas.
Lärdom nr3.
Så har tiden gått. Igår kunde vi tråkigt notera hur självaste hamstermodern Lucy inte var riktigt kry. Låg och sov flämtandes dygnet runt och verkade må allt annat än bra.
Natten blev hennes sista. Imorse hade hon somnat in för gott.
Hon dog helt enkelt.
Lärdom nr4.

Vi föds och vi dör. I en ständigt pågående cirkel.

Ännu en morgonkaffe på altan.

Dagarna rusar iväg och jag grejar inte att hålla reda på dem alls. De lever sitt eget liv.

Idag är det måndag. Så mycket har jag lyckats luska ut. Och det betyder judo. Denna måndag betyder också att det är jag som är judotränare, till både barn & vuxenpasset.
Sommartid har vi nu haft jättemycket gästtränare och därför har vi vanliga tränare fått lite semester. Så nu har jag inte hållt nåt pass på flera veckor.
Skönt faktiskt. Då kan man kamma in lite inspiration och bädda för ökad motivation igen.

Så nu har jag fnulat på vad jag ska hitta på idag. En massa burpees kanske.