När jag planerade att utöka min familj med en fyrbent sötnos sökte jag runt bland alla möjliga raser.
Jag utgick från att välja en som inte bar på massa vakt eller jakt, som inte var på tok för liten eller på tok för stor.
Eftersom jag var mitt i min problemhundsutbildning ville jag ha en hund som jag verkligen kunde jobba med, som var alert och uthållig och som jag kunde ta med på löpturerna.

Så ramlade jag över en kennel hos en stor familj med sju barn. Vilket kändes perfekt! De visste ju precis hur mitt liv kunde te sig utan massa fördomar mot oss som valt ett stort flockliv. Kanon!

Sen när lilla tösen flyttade hem noterade jag en hel del rädsla att jobba med. Promenaderna var fulla av läskiga soptunnor och skräckinjagande stavgångare.
Det fyllde vårt första år av träning. Ännu kan en reflexväst kännas lite olustig. Men i övrigt är rädslan i stort sett borta.

När vi lade in en högre växel och började med agility och mer lydnad märkte jag hur hon tröttnade efter en kvart och la sig ner och visade total ovilja på att fortsätta. Supertrist!

Men så nu. Med kapad päls.
Nu är hon som en valp igen. Glad och alert och pigg på att träna!
Igår morse stod vi ute och körde lydnad i nästan en timme.
Hur kul som helst!
Jag har fått en ny hund.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...