Sandkornen glider iväg och drar med sig massorna. Tiden rusar i drivor utför livets edge.
Så går en dag i vårt liv och kommer aldrig åter. Och ett år till det...

Det blev ingen buss eller rolig Europaresa. Drömmen levde med oss ett tag, men föll med sanden och tiden utför kanten.

Det blev inte heller nåt Lidingölopp. En förkylning med astmaproblem satte stopp för den.
Och det sved. Jag som kände att jag hade det i mig.
Styrkan. Viljan. Lusten.

Nytt år. Ny semester. Utan drömmar.
Behöver inga drömmer.
Livet duger gott ändå.

Sex gossar mellan 15 och 5, en man och jag. Har ledigt.
Ser varandra. Hör varandra. Är med varandra.
Och det räcker gott. Lever.