Direktlänk till inlägg 26 juli 2014
Svetten rann om oss och våra blickar var tomma.
På håll liknade vi nog en grupp vilsekomna zombies, där vi långsamt travade fram tysta och halvdöda.
Stundom undrade jag vem av oss som skulle svimma av först...
Tanken att springa leden i skogen, under tallarnas skugga, en runda som vi tagit förut, var något jag längtat efter länge. Sist blev den 18km och var då det längsta jag någonsin sprungit. Det var jättehäftigt!
Nu var planen att hinna genom den innan den värsta värmen slagit till. Vi möttes 8.00
Vår plan gick om stöpet direkt!
Värmen vibrerade omkring oss redan efter ett par kilometer, och den drog inte precis ner i styrka vartefter kilometrarna plöjdes fram.
Trots att jag trodde att vi skulle lyckas hålla oss i skuggan större delen av rundan leddes vi förbi många åkrar och öppna passager. Och varje gång slog hettan ner över oss likt en blytung filt.
Jag bet ihop och kämpade vidare. Med ett stående mantra inom mig; "till nästa skugga, till nästa skugga".
Milen passerades och då visste jag ju att drygt halva var avklarat. Och precis då jag kände för att ge upp, just då när jag bara inte klarade mer, såg vi målgången. Vi var framme! Vi fixade det!!
Sexton kilometer i vibrerande hetta är inget jag rekommenderar.
Men vi grejade det!!
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
||||
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 | 13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|