Nu har jag försökt få tomten midsommarfin. Klippt och trimmat där jag kommer åt.
Halva gräsmattan växer ingenting. Och andra halvan växer så det knakar! Förstår inte varför?
Eller är det bara för att vi använder och vistas mer på ena biten? Där växer inget alls...

Nu är det jämnlångt i alla fall!
Redo för midsommar.

Som den aktiva person jag är har jag ständigt svårt att sitta still. Därför sitter jag så gott som alltid och pillar med nåt då jag till sist ramlat ner i soffmode. Antingen en tidning, telefon(jag vet, hemskt va!) eller ett pyssel av nåt slag. Jag har jämt en stickning och sömnad igång.
Fast det kan bli pauser på månader innan de plötsligt färdigställs. Gärna då det bara är nån liten söm kvar. Den där sista tio procenten ni vet, som aldrig riktigt vill bli klar!
Det är som vid renovering. Planeringen är skitkul! Uppstartandet går finemang och det liksom rivs igång av bara attan. Början går jättefort och sen känns det plötsligt som att man hållit på med den där väggen i en evighet!!
Och så får man till slut så gott som allting klart. Förutom den där sista lilla listbiten som av en händelse fattades.
Den sista tio procenten!

Fast igår lyckades jag i alla fall färdigställa min poncho jag stickat på i en halv livstid. Eller ett halvt år åtminstone.
Och jag känner mig faktiskt riktigt nöjd! Kanske jag kan ha den på midsommar ?

Hotande grå moln kan nog inte förmörka denna dag för min mellangosse! Idag är det äntligen dags att plocka bort gipset och släppa fri hans vänsterhand!

Det var för drygt tre veckor sen som han stod och hängde över skolbänkarna i skolan. Mellan två bänkar med en hand på var sida. Plötsligt slant den ena handen och den andre tummen blev knäckt.
Inget ben gick av, men ledband och senor blev tydligen skadade. Så nu hoppas vi att allt ser bra ut och att fortsatt gipsning eller lindning ej behövs.
Det är bara att hålla tummarna...