Vattenflaskorna på plats runt midjan. Skorna knutna och vovven i selen. Ut och iväg!

Solen hettar redan efter någon kilometer och min stackars pälsklädda löparkompis flämtar protesterande. Inser att mer än en mil kan jag inte kräva av henne, om ens det. Sänker tempot och låter henne bestämma hastigheten. Det blir långsamt och jag lägger fokus på teknik mer än något annat.

Då och då fläktar det skönt, men största delen av rundan är väldigt varm. Funderar bestämt på om jag inte ska ta och klippa min lilla fyrbenta vän! Jag vill ju att hon ska orka vara aktiv även under den varma årstiden!

Varv ett snittar vi på ett sjuminuterstempo. Det blir drygt nio kilometer. Sen får vännen vänta hemma i ett något svalare kök medans jag tar varvet en gång till. Den här gången med musik i lurarna.

Ibland är det skönt att springa till musik. Till favoritlåtarna. Till de där tonerna som gör att det blir svårt att sitta still.

Jag hittar snabbt en jämn hastighet och märker efter bara någon kilometer att snitt-tempot hastigt sjunker. Härligt!! Jag kör visst ett progressivt långpass =)

Med vatten lika mycket över mig som i mig, och därtill en hel del sportdricka, valde jag att avsluta passet på arton km. Och kunde nöjt konstatera att tempot hade gått ner till 6.30 per kilometer. Så här i efterhand känner jag ju att det hade varit klokt att mätt rundorna var för sig. Men jaja.

1.58 blev tiden i alla fall. Och då vill jag ju helst få in några km till på den tiden så småningom...