En del av sommarlovet har vi hängt upp gossarna på klippväggen. Gossmor väljer att titta bort

Tisdag. Sol och lagom varmt.

Rönnbären har börjat lysa i sina klasar i träden och luften bleknat. Det känns att det är höst...

Började dagen med en promenad till dagis, där jag även denna morgon fick uthärda känslan av att lämna gråtande liten hjärtevän i annans famn. Fann en aning tröst i det faktum att jag faktiskt hade en uppgift för dagen i övrigt.

Men smärtsamt var det!

Fortsatte med en aktiv hundpromenad med diverse träning i störande miljö. Linförighet längs en trafikerad väg och förbi byggplatser med grävande, mullrande fordon, kan vara en riktigt krävande uppgift!

Det faktum att hösten är här, känner jag enbart stark glädje för. Finns ingen mysigare årstid!

Dock, för allt har ju även en baksida, tenderar det att bli aningen fuktigare ute. (nähä?!)

Vilket i sin tur tenderar att blöta ner min kära fyrfota väns tassar och päls i allmänhet. Och som råttanAllting har en ba på repet har sanden då en väl inövad förmåga att liksom hänga med vätan upp i pälsen och hela vägen in i huset. Var den där sanden kommer ifrån vete katten, men upp i pälsen kommer den!

I hallen hänger det förstås en rejäl blå handduk som vi torkar av det värsta blöta med. Men...

Sanden hänger lik förbannat kvar i pälsen! Och behagar inte lossna förrän tjejen torkat helt.

Så någon timme senare ser det ut som en sandstrand i mitt kök.

Och ni som känner mig ordenligt. Ni vet vad jag tycker om sandstränder...