Direktlänk till inlägg 11 september 2013
Liver spinner på värre än de bästa brakedancers...
Och det är inte alltid lätt att hänga med...
Nu har denna familj börjat leva i en ny era. Minstingen har börjat dagis. Och mamman börjat söka jobb.
Nu är det inte tänkt att jag ska börja jobba heltid, knappt ens halvtid. Det skulle nog inte funka med allt annat som ska hinnas med. Och det är inte heller något jag alls vill. Vill väl inte ens detta egentligen...
Men lilleman är nu tre år och vårdbidraget är slut. Så nu behöver vi få in lite pengar på annat sätt.
Sen ska man väl säga att man tänker på sin pension och allt sånt, bla bla bla... Kvinnofälla, bla bla bla... Äh!
Jag ska väl vara, och är naturligtvis, otroligt tacksam, lycklig och stolt över att vi lyckades ge barnen en heltidsförälder under så gott som tretton hela år. Och planerar i fortsättningen att ge dem en förälder att komma hem till direkt efter skolan. Så att det fortfarande finns någon att påminna och hjälpa till med läxor, mellis med mera.
Skolbarnen ska inte behöva märka någon skillnad.
Det är bara de minsta. Lille D har fått utöka dagisvistelsen med två dagar till i veckan. Vilket visat sig enbart positivt, då hans kontakt med kompisarna stärkts och hela dagissituationen blivit rakt igenom trevligare för honom.
Minstingen Elvis, däremot, har ju fått börja dagis ett år tidigare än alla andra. Som treåring.
Han har varit jublande glad och lycklig över detta. Till idag. Den åttonde dagisdagen.
Då kom bakslaget. Gråtande fick jag lämna liten kille som inte alls ville vara kvar när mamma gick...
Gossmor kom hem till tomt och tyst hus med tårarna rinnande nerför kinderna och kunde inte känna någonstans att det fanns någonting bra med denna nya livsstil.
Barn hör ihop med sina föräldrar. Vad ska man annars skaffa barn för?
Ont gör det nu...
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 |
18 | 19 | 20 |
21 |
22 |
|||
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|