Sitter vid det stora svarta köksbordet, tidigare än planerat. Försöker pressa ner ägg och makrill utan att det ska komma upp igen. Känner att det skulle vara skönt att skita i allt...

Förvånad över min egen nervositet.

Förra året var så totalt kravlöst. Det var min allra första tävling. Jag hade endast tränat i ett par månader, och mitt enda mål var att kunna ta mig igenom matcherna.

Vilket jag gjorde. Med ett otroligt poängunderlag. Men jag gjorde det! 

Nu har jag två bjj-tävlingar i ryggen, den andra något bättre än den första, och en judo-tävling. En judotävling som jag mig smak på guld...Den känslan var helt okej. Den känslan vill jag uppleva igen.

Idag... är jag nervös. Det var jag inte alls egentligen förra året.

Idag... är det inte lika kravlöst.

Judoträning med kidsen måndagkväll. Kändes kanon och var jättehärligt att få vara på mattan igen!

Träna skiten ur mig själv tisdag.....jo pyttsan!! Gick inte alls. Inte ens att köra lite tekniker var gångbart. Jag var med andra ord helt sänkt...

Onsdag gick i uppgivenhetens tecken. 

Här har jag tränat ett helt år med sikte att kunna göra bra ifrån mig på nordic open 2013. Är aldrig sjuk och kan träna kontinuerligt hela tiden. Tills det bara är två veckor kvar!! Då får jag hela årets virusinfektion över mig på en gång! :(

Men jag kände mig ändå lite piggare på onsdagen, kände mig inte lika sänkt som dagen innan.

Vaknar torsdag morgon. Två dagar före tävling.

Inte ont någonstans. Vilket är ovanligt. Som kampsportare har man alltid ont någonstans! Men efter två veckors utebliven träning finns heller ingen värk. Inte ens nacken är öm...

Tänker, under en kort sekund, att det är väl inte fel att vila upp sig ordentligt inför en kommande match. Att kunna gå in på mattan med mjuka sköna muskler och en opåverkad kropp. Men den tanken går snabbt ur och ersätts av paniken kring att jag inte tränat på drygt två veckor!!

Åker till träningen och bestämmer mig för att köra både judo och bjj. Men att ta det riktigt lugnt på judopasset, även fast tränaren alltid kör skiten ur oss i rena gestapo-fasoner. Men jag måste ju hålla över bjj-passet!

Jag tänker att om jag inte klarar av dessa pass, finns det inte en suck att jag klarar av att tävla om två dygn...

Så jag kör. 

Självklart finns det inte något som heter "lugnt" på våran matta, men jag lyckas ändå fuska mig lite genom judon. Är ändå sjukt trött efter halv lektionen.

Fast när det väl är dags för nästa pass....känner jag mig på något sätt uppvärmd och genomkörd. Redo för en ordentligt träning.

Och jag gör en ordentligt träning! Och det känns kanon!

Jag känner självklart att jag inte rullat på länge, inte tränat konditionen på ett tag. Men jag har styrkan kvar och kontroll på min kropp!! Och jag känner mig så helt igenom lycklig!!

Så nu väntar en dags avkoppling. 

För imorgon är det tävling =)

Liten bus vill vara med och spela spel. Norpar grodorna när hon anser det vara hennes tur, men är riktigt dålig på att veta vart hon ska gå med dem. Håller bara i dem...

Att hon tittar vad barnen gör och härmar, tycker jag är fantastiskt!!
Min älskade rufs

Täppt i näsan och hostig kliver jag nu in i tävlingsveckan...

Med glädje promenerade vi till skolan denna morgon. Glad för att nu åter kunna sända alla söta gossar små, friska till skolan. Hostiga är vi allihopa, men det lär vi fortsätta vara i veckor framöver.

Idag kan vi i alla fall roa oss med ett par barnpass i judo, och jag hoppas på att få prova på lite eget rull dessutom. För att kunna känna lite på kroppen efter dessa två träningsfria veckor. 

Imorgon är det träning i både judo och bjj som vanligt, och jag planerar att ta ut mig ordentligt. Att pressa. 

Hoppas jag håller...