Nerver.....

De är inte alltid på min sida.

Jag var nervös på lördagen. Det har jag ju redan fastställt. Men på söndagen kände jag mig inte alls så kravfylld inför den öppna klassen. Tänkte helt enkelt gå in och testa lite. Göra några försök till judokast och låta det bli som det blir.

Det var min plan. Men nerverna höll inte för schemat...

Det är en del som ska stämma inombords när man ska ställa upp i tävling. Det ska kännas bra i kroppen, i sinnet och i den mentala närvaron. Och det ska laddas i ett bra tempo och i en viss ordning. Allt noggrannare ju mer nerver som är inblandade. 

Man kollar snabbt upp sitt match-schema och lägger omedvetet/medvetet upp sin inre och yttre laddning därefter.

Försöker planera för att vara mentalt i topp när det är dags och perfekt varm och mjuk i kroppen vid tidpunkten för matchstart.

Ofta blir det ändringar i schemat. Så gott som alltid försenat. Ordentligt.

Att stå kamptaggad till en viss tid och sen få stå och vänta i flera timmar kan få den bäste att ladda ur!

För mig blev det tvärtom...

Var inplanerad för match vid klockan ett. Och står lugnt och tittar på övriga tävlande. 

Plötsligt ropas min grupp upp två timmar innan tid! Jag är inte ombytt, inte uppvärmd och inte i närheten av någon mental förberedelse!

Jag tar min väska och hoppar iväg för att byta om....

Då säger det tvärstopp. Hela min kropp låser sig och jag lyckas inte ens få mig själv att gå nerför trappan mot omklädningsrummet. Det går inte.

Jag ser över läktaren och ner mot calling-area, där mina motståndare står och väntar på ingång. Men jag kan inte förmå mig själv att ta mig dit...

Så. Nu vet ni det. Och jag också. Jag kan tydligen få psykbryt...