Att sitta en helt gäng på läktaren och skrika och heja på våra lagkamrater. Se vänner vinna. Ta medalj...

Det är något speciellt med det! En kamratskap, en sammanbindande känsla som inte går att beskriva och som nog inte kan hittas på många andra ställen. Än inom sporten.

Skitkul och underbart!

Vår lilla klubb, med sina många förgreningar och utposteringar i närorter, ställde upp med hela 22 tävlande igår! Wow!

Vi tog nio medaljer! Sex guld, ett silver och två brons, om jag minns rätt. Inte illa =)

Just detta med kamratskapen och familjekänslan är det som gör att man vill vara med på tävlingar. Sen att man ska tävla själv, är bara en ynka liten del i det hela. Som jag ju helst ville slippa igår. 

Usch så nervös jag var! Var spyfärdig när jag skulle gå upp på mattan. Möta min motståndare från förra året, som vann stort över mig. Typ 14-0, eller nåt. Det låg nog som en psykiskt klump inombords....

Och inte gick det bra denna gången heller. De säger att jag gjorde en bra början, minns jag inte. Var på väg med några judokast, men blev rädd för att ge rygg. Så jag avbröt.

Dumt kanske. Så här i efterhand, när jag vet att jag ändå förlorade (4-2), känns det som att jag kunde ju i alla fall ha testat. 

Ska försöka komma ihåg det idag.

Skit i hur det går - testa och lär!!

Idag är det dags för öppen klass. Vilket betyder att alla vi med samma bältesgrad delas in i en tävling. Så jag kan möta nittiokilos tjejen med monsterface. Eller femtiokilos plutten...

Jag föredrar det senare. Om jag får monstret... lämnar jag nog walk over. Jag vill inte bli skadad, det är inte värt det!

Då missar jag ju ännu mer träning....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...