I en gungstol på verandan. I solen framför en grönskande äng, med en vacker stickad filt över knäna. Sakta gungandes. Ansiktet skuggas av en slokhatt.

På det lilla bordet bredvid står ett glas rosé som det sakta sippas från. Njutningsfullt.

Ängen är fylld av barnbarn. Spingandes, skrattandes, busandes och lekandes. De är många.

Det flyttas runt bord och dukas med stora blomsterbuketter. Plockade av barnahänder. Rufsiga och ojämna och alldeles underbara. De doftar ljuvligt.

Det är de egna barnen och deras respektive som slänger dukar över borden, lägger fram bestick och ställer fram glas. 

Från köket hörs skrammel och rörelse. Mat förbereds och min älskade kommer ut med ett litet smakprov. Och en kärleksfull kram.

Detta har vi åstadkommit.

Så ska det vara att bli gammal. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...