I en gungstol på verandan. I solen framför en grönskande äng, med en vacker stickad filt över knäna. Sakta gungandes. Ansiktet skuggas av en slokhatt.

På det lilla bordet bredvid står ett glas rosé som det sakta sippas från. Njutningsfullt.

Ängen är fylld av barnbarn. Spingandes, skrattandes, busandes och lekandes. De är många.

Det flyttas runt bord och dukas med stora blomsterbuketter. Plockade av barnahänder. Rufsiga och ojämna och alldeles underbara. De doftar ljuvligt.

Det är de egna barnen och deras respektive som slänger dukar över borden, lägger fram bestick och ställer fram glas. 

Från köket hörs skrammel och rörelse. Mat förbereds och min älskade kommer ut med ett litet smakprov. Och en kärleksfull kram.

Detta har vi åstadkommit.

Så ska det vara att bli gammal. 

Full fart på mattan var det inte riktigt igår. Barnen tycks ännu lite trötta efter jullovet!
Men det finns ändå stunder med kraft