Direktlänk till inlägg 7 februari 2013
Det är så lätt att säga "om jag hade hamnat i den situationen så hade jag aldrig gjort så där!" eller "om jag gick ditåt skulle jag absolut sagt det!".
Det är endast en av fem våldtäktsoffer som anmäler. Och den som inte varit där kan så lätt tycka att det är obegripligt att inte anmäla.
Likaväl som det är obegripligt att den slagna kvinnan/mannen går tillbaka, alternativt aldrig ens lämnar sin våldförare.
Men vi har aldrig varit i vår medmänniskas sits! Vi kan ha blivit våldtagna, slagna eller hotade. Men vi har inte gått samma väg dit som vår medmänniska!
Och då får vi aldrig döma!
De flesta våldtäkter sker inom bekantskapskretsen, av någon närstående. Och det är säkert de som är de minst anmälda.
Vägen till våldtäkt har säkert varit lång och stegvis. Sakta har gränserna suddats ut och offrets självkänsla naggats i kanten. Så när väl brottet sker känner sig kanske offret nästan osäker på om det ens skett något olovligt...
Vem vågar anmäla ett fruktansvärt brott med risk för att händelsen inte sen ens brottsklassas....
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 | 28 |
||||||
|