Tröttheten drar mig tillbaka ner mot madrassen...

De första dagarna är alltid de absolut lättaste att kliva upp i börja på en ny termin. Sedan tycks det bara bli jobbigare och jobbigare! Längtar till ljuset och värmen kommer tillbaka.

Det första jag gör efter att jag satt ner fötterna nedanför sängkanten är att gå rakt ut i snöblåsten och mörkret. Inte det mest efterlängtade så här i vintertid, men ack så uppvaknande! Som att ramla ner i en hink med kallt vatten...

Jag förespråkar ju starkt detta med en bra morgonpromenad till skolan. För att fylla kropp, själ och hjärna med friskt syre inför skoldagen. Det är jätteviktigt! Men det är förstås skönt om man får vakna till liv först.

Mina gossar drar jag upp i god tid på morgonen. Min man tycker att jag sliter upp dem på tok för tidigt. Han tillhör dem som räknar sekunder på morgonen och ser till att han kan ligga kvar i sängen så länge det bara är möjligt.

Och jag är tvärtom. Jag anser att vi behöver ett lugnt uppvaknande, med ordentligt med tid för att äta frukost. Bara att hinna bli hungrig tar ju en halvtimme!

Så mina barn får ligga och mysa i soffan en god stund innan vi traskar iväg till skolan.

Det smattrar mot plåten på kyrktornet.
Den nyfallna snön knarrar under mina steg. Rufsig fyrfoting nosar intresserat i ett anonymt spår.
Vi är ute på dagens sista promenad. Och det är som alltid motvilligt att klä på sig vinterkläder just innan läggdags, men väl ute är det stämningsfullt. Kvällens alla hemlighetsfulla ljud i den dunkla skymningen.
Ett dygnets farväl

Nu pusslas det för fullt med judomattorna!
Och alla vill hjälpa till

Lycka är ett brinnande intresse.

En galen lust att hänge sig åt sin hobby. 

Lycka är att få tid och möjlighet att göra det roligaste man vet!

Ni vet att jag är smått tokig i träning. Och speciellt då judo och bjj förstås!

Fem av mina gossar tränar judo en till två gånger i veckan. Jag är tränare i judo två timmar i veckan, och tränar själv fem timmar. Det blir ett antal tävlingar för både barnen och mig själv per termin och förra året vann jag, lilla jag med orange bälte!!, DM i judo mot två brunbältare! 

Att jag lyckas med det är tack vare min man. Och tack vare att även han har en hobby!

För hur mycket vi än älskar varandra, våra barn och vårt gemensamma liv, så är den egna tiden livsförfyllande!! Det är då vi kan utvecklas som människor och komma tillbaka fyllda av glädje och inspiration!

Hans hobby är ju fyrhjuling...

Nu har vi tagit steget ännu lite längre för mina och gossarnas träning.

Vi har gjort i ordning en egen dojo nere i källaren!! En väldigt liten, men det räcker för oss.

Idag kommer drygt 12 kvadratmeter judomatta hemlevererat till dörren!

Woooooow!!

Nu kan vi träna svep och tekniker dagarna i ända!

Och jag kan äntligen få brotta ner min man ordentligt.....

BJJ is not a sport, it´s a lifestyle