Vid grinden lämnade jag henom. Vår nya lilla kompis.

Den tidiga morgontimmens utevistelse bjöd på en rejäl överraskning. Plötsligt närmar sig en mycket söt och välvårdad liten röd räv oss, där vi huttrande gömmer oss under det nakna pilträdet.
Freja rusar närmare av glädjefull nyfikenhet, men stannar på min signal. Och vi sätter oss och motbetingar denna lilla varelse, bara några decimeter ifrån. Med andra ord, vi lär in att det finns godis och mysstund hos matte då man träffar på något obekant eller jaktbart. Bygger upp en skön magkänsla, inte ett jaktbeteende.

Den lilla röda är relativt obekymrad. Sätter sig och tuggar pinne. Som en överslagshandling kan jag tro, då jag snart insåg att den inte kunde ta sig ut från vår inhängnade tomt.
Undrar var hen kom in?

När jag går för att sätta in Freja och hämta mannen, han måste ju också få hälsa på lilla röd, följer hen oss tätt i hälarna. Nästan så jag tror att hen vill följa oss in.

Vi släpper så ut den lilla varelsen genom grinden, men hen gör ingen ansats till att vilja ge sig av. Går istället upp för trappan där mannen just gick in genom dörren.
Sen kommer hen till grinden igen. Nosar runt lite. Tittar mot mig innanför staketet.
Och där lämnar jag den lilla röda och går runt huset och in genom köksdörren