En bit ur mitt liv

Alla inlägg under oktober 2012

Av Kattis - 25 oktober 2012 09:43

Provbarnet. Försökskaninen. Många benämningar har jag hört kring tanken på det första barnet. Inget låter varken särskligt trevligt eller korrekt.

Fast nog är det så att det första barnet får stå ut med lite extra. Som förälder är man ständigt ute på okänd mark med det allra första barnet. Allt är nytt. Första dagisinskolningen, första skoltiden, första febern, första kompiskontakterna, första läxhjälpen och första klivet in i vuxenvärlden...


Inte för att vi är där än. På länge. Hoppas jag.

Men nu går min store grabb på högstadiet och ungdomens hus står nu till hans och klasskompisarnas förfogande. Liksom deras utflykter och påhitt.

Idag är det ett sådant påhitt. Med buss ska ett gäng ungdomar fraktas till en större ort, med en galleria fylld med roligheter och biografer. Ungarna kommer få äta på valfritt ställe och gå på valfri film. Och sen körs de hem igen vid en bestämd tidpunkt.


Det är hans föräldrars första "släppa-iväg-gossen-på-egna-äventyr".

Häftigt! Spännande! Skoj! Och lite läskigt....

Av Kattis - 24 oktober 2012 19:43

Om rymden handlade kvällens sagobok. Rymdskepp med två startraketer och en enorm bränsletank, där alla delar utom bränsletanken kan återanvändas. Ja, se där vad man kan lära sig bara vid en kvällssaga!

Sitter utanför Dennis sovrum i väntan på att han ska slumra in. Inget annat barn har jag behövt göra så med. Men lille D, som hängde i en sjal på magen sina ett och ett halvt första år, har varit den som visat dig mest mammig och mest kinkigt lagd.
Om det beror på sjalen, eller om det kanske var just därför han hamnade i en sjal, vete gudarna.
Men så är det.

I andra sovrummet ligger Simon och läser högt för sig själv. Han tog igår ett jättekliv på lästrappan. Snodde storebrors kapitelbok om 'skogsflickan', och drog igenom ett helt kapitel med en gång. Och snart har han läst ut det tredje...
Det är toppen när de lyckas hitta rätt bok som eggar läsningen ordentligt

Av Kattis - 24 oktober 2012 10:08

Av Kattis - 24 oktober 2012 10:00

Med en tennisboll i fickan och godispåsen laddad med något av det bästa, traskade vi in längs skogsvägen. Planen var att prova att lägga in en nödsignal i programmet. I Frejas ryggmärg och reflexer.


Då hon var en liten bit bakom mig med nosen i backen gav jag upp ett högt och gällt "hepp!". Reaktionen var omedelbar. Hon svängde runt med öronen på topp och undrade "vad nu?". Samtidigt slängde jag iväg bollen framför mig längs skogsvägen.

Men den förstod hon inte precis att bry sig om. Så jag fick tjoande börja springa efter den, och då var hon så klart genast med! Vi sprang ikapp till bollen och hon fick ta den. 

Som den samarbetande ras hon är kom hon med bollen till mig för att vi skulle leka tillsammans. Med lite smaskigt godis fick jag den tillbytt till mig och stoppade den åter i fickan.


Så gick vi vidare. Och då hon åter var en bit ifrån mig, med nosen och uppmärksamheten åt annat håll, tog jag upp bollen igen och ropade min nödsignal, "hepp!". Så fort hon slängde uppmärksamheten åt mitt håll skickade jag iväg bollen. Alltid förbi mig själv. Var hon bakom mig kastade jag den framåt, var hon framför fick den fara bakåt.

Och nu var hon genast med på noterna! Hon insåg fort att det gällde att hålla koll snabbt som attan när hon hörde signalen, för att se åt vilket håll bollen for.


Jag tränade ungefär fem kast, sen var jag och naggade lite väl uppe i stressen. Och även om det får fylla sitt syfte, får jag inte skapa för mycket stress hon min hund. Det är aldrig bra...


Så nu är det soff och tugghäng i det stora blåa huset.

Av Kattis - 23 oktober 2012 22:48

Lite roliga bilder från tävlingen i helgen

Av Kattis - 23 oktober 2012 09:19

Med en liten valp får man inte gå så långa promenader. Detta för att deras skelett så gott som enbart består av brosk och inte blir ordentligt förhårdnat innan två års ålder. Det är ännu så mjukt att det kan ta skada av för mycket ansträngning och belastning.

Jag har lärt mig riktlinjen 5 minuters promenad per månad i ålder, per dag! Min lilla tjej som nu blivit fyra månader får alltså promenera 20 minuter totalt per dag. Inte mer!


Och det kan vara lite svårt att hålla sig till när man som vi promenerar ganska mycket. Bara turerna till och från skolan, två vändor per dag, blir ungefär en och en halv timme.

Men Freja är ofta snabb att själv krypa in under vagnen när hon får möjlighet. Och där ligger hon bra.

När hon var riktigt liten höll jag henne i famnen...


När hon ligger under vagnen är det ofta så att hon inte noteras. Hon syns helt enkelt inte.

Men om hon syns. Om någon ser henne, kan det ofta få olika sorters reaktioner. En del tycker att hon är jättesöt, andra att jag är hemsk som "stoppat in henne där" och att hon "inte får" gå själv...

Och det är väl i och för sig inget att bry sig om. Jag måste lära mig att strunta i allas okunnighet och dumma kommentarer.

Men det är just det också som stör mig. Som irriterar mig så väldigt. Alla okunnighet och idiotiska sätt att dömma och kommentera utan en aning om hur situationen är egentligen....


Men det är bara att dra på känslokondomen och ignorera!

Av Kattis - 22 oktober 2012 10:53

Måndagmorgon och ett kliv in i vardagen.

Barnen ur sängen, färdigställda och iväg till skolan. Promenad och inkallningsträning av fyrbent liten flicka. Rastade små gossar.

Tvätten fixad, disken likaså, golven avstädade och badrummen på ovanvåningen rengjorda.

Allt är i sin ordning...


Jag som alltid varit en tjej med lätt frenesi för träning fastnade rätt snabbt då jag tog steget in i mma;n, judon och bjj;n.

Gossarna, som var de som började med judo, drog igång en hobby som då ganska direkt blev även min.

Det kändes som en vinnande situation. Att träna samtidigt som barnen. Och att det fanns flera pass i veckan var ju helt perfekt!


Mitt engagemang inom klubben utvecklades och jag var snabbt en av dem som alltid ställde upp och hjälpte till i alla möjliga situationer. Till slut stod jag till och med själv på mattan som tränare. Och i helgen tog jag guld på min allra första judotävling.

Allt känns toppen! Att göra framsteg. Att utvecklas. Att nå respekt och beröm griper tag i en på ett sätt som är svårt att förklara. Det blir som en drog...

Man vill bara ha mer.


Men för ett tag sedan räknade jag ut att jag spenderar nio timmar i veckan på klubben. Varav tre timmar är tid då enbart jag tränar. Och då handlar det förstås bara om kvällstid. Om tid då andra kanske får tid att umgås. Då andra familjer träffas och samtalar. Ser varandra.

Så nu har maken min dragit i bromsen. Han känner att det har blivit en snedvridning i schemat. Att vi snart har kört i diket. Och dit vill vi ju inte!

Då är det väl dags nu. Att lyssna på min man. Att förstå vad han vill också.

Att lägga mer tid på att se varandra...


Familjen kommer först!


Så träningen får ta ett kliv bakåt ett tag...



Av Kattis - 21 oktober 2012 19:41

Lite mör i kroppen. Men det får man väl va...

Om gårdagen spenderades på judo, så spenderades denna dagen på hund. Förmiddagen bjöd på valpkurs och eftermiddagen på problemhundsutredning.
Himla skoj!
Valpar med ägare som är helt underbara! Jobbar fint och gör duktiga framsteg!
Och en hund med två engagerade ägare, som vill göra allt för att få sin vän att komma på rätt spår i livet.

Ibland gör man allt man lärt sig vara rätt hantering av en hund. Men det blir bara fel och man tycks inte komma dit man vill. Då är det otroligt starkt och älskvärt att be om hjälp, och ta in en utomstående för att försöka bena ut problemen och få någon rätsida på allt virrvarr!
Sådana människor hyser jag stor respekt för! Och jag vill verkligen göra allt för att lyckas hjälpa

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards