Direktlänk till inlägg 31 oktober 2012
Mitt i tonåren och redan känns livet för stort.
Känner ångesten riva inombords. Paniken flammar.
Med armar bakbundna av tillbakahållenhet står jag på branten.
Maktlös och utan möjlighet att vrida tillvaron rätt, kommer hopplösheten instormande.
Sveper undan den lilla balans jag kämpat för att upprätthålla
och hotar mig till fall.
De starka känslorna av mörker är ohanterbara.
Smärtor inombords går inte att blåsa ut.
Biter mig i armen. Hårt.
Den verkliga känslan av värk tar udden av den ogreppbara ångesten.
Stoppar fingrarna i halsen och njuter av det efterföljande lugnet.
Mattheten kommer som en ljuvlig belöning.
Lutar mig mot väggen och andas ut.
Trött. Så trött.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 |
31 | |||||||
|