Måndagmorgon och ett kliv in i vardagen.

Barnen ur sängen, färdigställda och iväg till skolan. Promenad och inkallningsträning av fyrbent liten flicka. Rastade små gossar.

Tvätten fixad, disken likaså, golven avstädade och badrummen på ovanvåningen rengjorda.

Allt är i sin ordning...

Jag som alltid varit en tjej med lätt frenesi för träning fastnade rätt snabbt då jag tog steget in i mma;n, judon och bjj;n.

Gossarna, som var de som började med judo, drog igång en hobby som då ganska direkt blev även min.

Det kändes som en vinnande situation. Att träna samtidigt som barnen. Och att det fanns flera pass i veckan var ju helt perfekt!

Mitt engagemang inom klubben utvecklades och jag var snabbt en av dem som alltid ställde upp och hjälpte till i alla möjliga situationer. Till slut stod jag till och med själv på mattan som tränare. Och i helgen tog jag guld på min allra första judotävling.

Allt känns toppen! Att göra framsteg. Att utvecklas. Att nå respekt och beröm griper tag i en på ett sätt som är svårt att förklara. Det blir som en drog...

Man vill bara ha mer.

Men för ett tag sedan räknade jag ut att jag spenderar nio timmar i veckan på klubben. Varav tre timmar är tid då enbart jag tränar. Och då handlar det förstås bara om kvällstid. Om tid då andra kanske får tid att umgås. Då andra familjer träffas och samtalar. Ser varandra.

Så nu har maken min dragit i bromsen. Han känner att det har blivit en snedvridning i schemat. Att vi snart har kört i diket. Och dit vill vi ju inte!

Då är det väl dags nu. Att lyssna på min man. Att förstå vad han vill också.

Att lägga mer tid på att se varandra...

Familjen kommer först!

Så träningen får ta ett kliv bakåt ett tag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...