Direktlänk till inlägg 18 oktober 2012
När vårt första barn kom märkte jag hur mina tankar kring min egen barndom liksom vreds om ett varv. Nu kunde jag reflektera över min egen barndom, inte enbart ur det inre barnets synvinkel, utan även ur en förälders.
Plötsligt kunde jag känna att saker som jag inte ens reflekterat över tidigare fick mig att starkt ifrågasätta mina föräldrars agerande. Främst dock min mammas, eftersom hon varit ensamstående med mig under hela min uppväxt.
Men det fanns även upplevelser som jag nu kunde förstå lite bättre, och också respektera hennes hanterande av på ett annat sätt.
Innan hade jag inte några större funderingar kring hur starkt detta med min egen barndom plötsligt skulle komma upp inom mig, efter det att jag själv blivit förälder. Så det var nästan lite chockartat. Att i vuxen ålder plötsligt gå tillbaka i sitt eget liv och leva om alltsammans var inte alls särskilt underhållande. Men säkert väldigt bra och nästintill nödvändigt, för att kunna utvecklas och hitta sin egen roll som förälder!
Säkert gav detta med sig att min relation, till speciellt min mamma då, förändrades en aning. Kanske inte på ett öppet plan, och kanske inte så mycket hos henne, som inom mig. Men det handlar ju om två individer som hela livet stått mitt emot varandra som mor och dotter, och nu höjs dottern upp och blir själv en förälder. Nu står man på något sätt mer jämnt upp mot varandra. Som två föräldrar, med kanske inte alls samma värderingar...
Och det är inte alltid lätt.
I vår relation handlar det nog mest om att det har varit jag som har fått jobba.
Min mamma är den hon är, liksom alla våra mödrar är dem de är. Hon har gett mig mitt liv och den barndom jag har haft. Det är inget någon kan ändra på.
Så jag har fått jobba för att förstå att hon har gjort alla de val hon har gjort med intresse för mitt bästa, även om jag själv skulle ha valt helt andra vägar.
Vi är två helt olika människor med helt olika bakgrund och skiftande grundvalar. Det är helt osannolikt att vi skulle tycka precis lika om allting!
Men det får vara bra ändå.
Säkert är det något min mamma också fått jobba med. Att jag inte axlar min föräldraroll på det sättet hon gjorde. Inte agerar på samma sätt som hon gjort. Och det är nog något man får jobba med hela livet.
Det handlar om att försöka respektera varandra för dem vi är. Och inte tro att den andra kommer att förändra sig...
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 |
31 | |||||||
|