Direktlänk till inlägg 3 oktober 2012
Vissa dagar har man det bara. Mer än andra. Lugnet.
Känslan av njutning att i otroligt sakta mak traska hemåt. Och att undersöka varje litet spindelnät bland frostnupna grästuvor, plocka hasselnötter genom noggrant urval och spränga snöbollbär under skosulan.
Vissa dagar står man liksom mer ut.
Eller det är fel ordval, vissa dagar vill man också njuta av daggvåta spindelnät och inte alls komma hem inom den närmsta timmen. Har ingen brådska alls till disken på köksbänken eller den våta tvätten.
Jag är nog bra på att alltid kunna se det vackra i färgen bland trädkronorna eller dimman vid skogsbrynet. Men ofta har jag ingen ro att pausa varannan meter för att undersöka något bland stenarna på asfalten.
Men så ibland. Ibland har man det bara. Lugnet.
Och då vill jag hålla det hårt. Så att det räcker länge.
För det är dyrbart. Det där lugnet...
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 |
31 | |||||||
|